Det kom tre gånger så många som i den vanliga lunken, 1 253 åskådare var okej sett till hur intresset gått ned. Men samtidigt förstod jag i utomhusbaren på LMT arena att många av gästerna var engångsbesökare. Som njuter av bandy en gång om året för att det är nostalgi.
IFK-laget visade också publiken att bandyn lever just nu, 7-3-seger mot Rättvik gav en titt i tabellen som visade att med elva matcher kvar skiljer bara en poäng till slutspelsplats. IFK ska inte behöva kvala nedåt fram i vår, laget ska kunna titta upp.
Men, detta positiva fick ändå inte bort den vemodiga känslan kring bandyn som varit där hela hösten sedan hallfrågan gick i stå. IFK som elitklubb har inte så mycket framtid, det vet alla innerst inne. Inte så som bandyn utvecklas, mot en ren inomhussport som ska spelas höst och vår också.
Nu var det en fin vinterdag, men ska vi vara negativa hade IFK ändå den sämsta publiksiffran i elitserieomgången. Frillesås hade 1 386, Hammarby 5 897 på Zinken, Saik 2 347, Edsbyn 3 519 och i allsvenskan hade Kungälv 1 649.
Lite är känslan att Motalaborna accepterat bandyns avveckling, åtminstone på positionen som ett av bygdens stora lag. Annars borde det varit några hundra till mot Rättvik.
Dagens IFK-lag, med viljestarka spelare, tror jag dock kommer att sprattla ända in i kaklet och har absolut en okej möjlighet att återigen nå ett SM-slutspel. Det som vi blivit bortskämda med. Men efter säsongen undrar jag om det kan bli en fortsättning på samma nivå. Då händer nog det alla pratar om.