Samma dag kom beskeden. Bandyförbundet ska starta elitserien tidigare och kommunstyrelsen stoppar upphandlingen av ishallar i Motala. Dubbelsmäll för IFK, kallade jag det.
2025 krävs det hall eller reservarena inomhus för att vara med i högre serier och det kan inte IFK Motala uppbåda på sin ort som det är just nu. IFK-klubbchefen Pär Beckne påpekar att även föreningarna står bakom att starta seriespel i början av oktober. Det är enighet om att snabba på inomhusflytten.
Det kan tyckas märkligt i rådande situation. Jag menar att en sport ska arrangeras efter de anläggningar som i verkligheten finns och inte efter de anläggningar man önskar ha.
Jag kan inte se att en hall någonstans kan stå klar i Motala till 2025. Varamonprojektet är just nu för dyrt och pausat och även överklaganden finns.
IFK sätter sitt hopp till befintlig plats, men där finns inget projekt för bygge och det är oklart vilka hinder som finns. Klart är, vad det än kostar, att det lär ta tid med ett bygge även där.
Det är alltså en dead-end i den fråga som debatterats i bygden nu i över tio år. IFK lägger över frågan helt i kommunens händer, hoppet är att någon styrande ändrar sig. Kanske måste det vara så när det är en arena som är helt skattefinansierad. Lättare att ställa krav om man är med och delfinansierar. Men ändå är det en farlig väg att gå för IFK, eftersom det i opinionen finns många som inte tycker att bandyn är värd att räddas för hundratals miljoner.
Jag är tyvärr skeptisk till att det här löser sig. Bandyn kanske lever vidare på lägre nivå likt Derby och Åtvidaberg och Tranås, men som jag ser det har elitbandy bara något eller ett par år kvar i Motala. Om ingen ändrar sig, som sagt. Men backa är inte lätt.
När det gäller bandy var det med ett visst vemod jag i veckan även mottog Mattias Sjöholms avsked till IFK Motala. Han satsar på jobb och landslag. Avhoppet från IFK har inget med hallfrågan att göra, även om Sjöholm på sitt diplomatiska sätt anser att en bandyhall borde stått i Motala för länge sedan.
Sjöholm ska ha stor cred för sitt sätt att med små medel etablera IFK tillbaka dit där han själv var som spelare, i ett stabilt slutspelslag. Han borde för länge sedan blivit årets ledare i svensk bandy. Bara att följa honom vidare nu med Sverige.
Till sist: Rösta gärna på webben om vad ni tror om ishallar, om det blir bandyhall eller inte.