IFK Motala rusar på hörna, men Målilla gjorde två hörnmål i 4-4-matchen.
Motalabandyn slog i marken med stor kraft förra våren. När beslutet att dra sig ur elitserien var officiellt där i slutet av april så undrade vi om det skulle bli något kvar över huvud taget.
Det var en bottenkollision för en av Motalas klassiska sporter och ett av bygdens mest klassiska lag. En krasch som hördes och kändes.
Men när dammet skingrats märkte vi att det fanns något kvar ändå. Jag har beskrivit pånyttfödelsen tidigare. Det hastigt ihopsatta nya laget gick obesegrat på försäsongen och vann serien i division 1. På tidningen har vi sett att folket fortsatt är intresserat av IFK-bandyn och det är därför vi lagt så mycket kraft som vi ändå gjort på IFK:s omstart.
Att IFK skulle vinna ett allsvenskt kval också kan man såklart hoppas på, men den Åshöjden-historien känns för bra för att bli sann. Efter 2-9 mot Falun och 4-4 mot Målilla signalerar det att IFK har en del att lära för att nå tillbaka till en högre nivå.
Men trots att kvalet ser omöjligt ut att vinna så finns det hela tiden saker att kämpa för. Om inte andraplatsen i kvalgruppen så nästa säsong och säsongen efter det. Den nya IFK-ledningen börjar sakta men säkert bli varm i kläderna och Louise Wisell berättade att det inte blir något ekonomiskt minus för klubben den här säsongen i ettan och med kvalet.
Mot Målilla tycker jag det kändes som att denna lilla platå som det nya IFK byggt redan i vinter kan bli bredare och större inom ganska kort tid. På läktaren hittade jag en Bolticspelare som Johan Nilsson och Tranåspendlare som Melvin Åsberg, Oskar Nilsson och Anton Spångberg. Dessa killar har alla kvar en fot i Motala och det kändes som att IFK inte behöver visa ett jätteintresse för att de ska kunna flytta hem sina bandykarriärer i framtiden.
Det finns bandyspelare i bygden som vi åter kan få se i den blåvita tröjan, och det utan några större värvningsmirakel. När publiken, typ 300-400 i snitt, och en hel del sponsorer finns kvar tycker jag att det är absolut rimligt att vi kan få se Motala i bandyns näst högsta serie, låt säga, hösten 2026. Det laget lärt sig i vinter blir ännu bättre nästa säsong och jag tror också att det inte är omöjligt att Jonas Enander kan bli kvar om klubben presenterar något som han kittlas av.
Det kan kännas bittert för en del att hallfrågan är lite kall, men bandyn har uppenbart djupa rötter i Motala, vilket kan växa till att det finns kraft att få till hall om några år. Bara det fortsätts kämpa utanför isen så tror jag mycket på den bandy jag följt så länge.
IFK Motala i jubelstämning efter mål i första halvlek. Kvalmatchen slutade 4-4.
IFK Motala, här Olle Nordlund och Olle Gustavsson mot Målillas stjärna Philip Lindqvist, kämpade väl, men fick bara en poäng i hemmamatchen.
IFK Motalas Love Lindgren tar hand om bollen framför Målillaspelare.
IFK Motalas lagkapten Jonas Enander gjorde ett mål i 4-4-matchen.
IFK Motalas Hugo Schelin i kamp mot Målillas Philip Lindqvist.
IFK Motalas Olle Gustavsson räddade en poäng med sitt straffmål.