Det finns förstås massor att ta fram från decennierna i Motala och Vadstena, precis som det fanns oändligt mycket att ta fram från hundra år av svensk hockey.
Jag kan inte räkna upp alla de största namnen vi haft här, ishockeyn var framför allt stark i Vadstena tiden före det blev tak över rinken 1986. Wettern som sammanslagningen hette av de gamla klubbarna fick fram en spelare vid namn Ulf "Stoffe" Karlsson som jag minns från tiden när Mjölbyhockeyn var som hetast. När Mjölby Södra fick ishall, också 1986.
När jag tar hjälp av Ulf Jönsson om Vadstenahockeyn nämner han, i all hast, namn som bröderna Hans och Kjell Hedlund, Jan Rådefeldt, Bengt-Göran Wissman, Anders "Putte" Nilsson och Ulf Berg.
Finns spelare i mer modern tid också, som Jonas Oskarsson, Andreas Axell och Victor Lindman. För att nämna några, jag har ingen heltäckande bild. Det finns många spelare från Wettern som testat lyckan i LHC:s juniorled och några fick även A-lagschanser.
I Motala var hockeyn på uterinkens tid kanske mest känd för att ofta komma sist i lägsta serien i länet. Men så byggdes hallen 1996, efter att föreningen gjort en kraftansträngning och samlat in hela 20 procent av byggkostnaden på egen hand. Det var en stark underdog-känsla mot bandyn och eldsjälar som Per-Arne Johnson och Conny Jacobsson såg till att skapa hockeyhausse som ledde från fyran till ettan och som gjorde att hockeyn några år till och med hade mer publik än bandyn.
Det är nog det jag minns bäst av Maif. När ishallen byggdes och 1 300 personer såg invigningsmatchen mot Gamla Tre Kronor där kommunalrådet Johan Andersson (S) åkte in maskerad med tomteskägg och släppte pucken i Maiftröja.
Det var en tid när Maif fick hem Peter "Pecka" Andersson och Stefan Högberg från de högre serierna, Mjölby och Tranås hade de varit publikfavoriter i. Det är jämförbart med att Maif om några år när ishallen byggs i Varamon får hem Henrik Törnqvist och Anton Blomberg efter färdiga elitkarriärer. Med ny tänkbar hausse. Det kan man drömma om.
Men då 1996 inleddes marschen uppåt och till en början handlade det om att bli bäst lokalt. Maif vann fem raka derbyn mot Wettern i fyran 96/97 och hela 800 personer såg första matchen i Motalahallen. Stefan Breid inledde målskyttet när Maif vann med 4-1. 722 var publiksiffran senare under vintern. I Vadstena 1998 var det 555 personer på plats när Maif vann, brandmyndigheterna var inte så noga på den tiden, men då handlade allt om en otäck skada på Wetterns Peter Tollsten.
Hockeyn höll kvar statusen i att ha bygdens hetaste derby och i ett division 2-kval i Vadstena 2013 kom 1 127 personer och Maif vann med 8-0. Där var det Linus Anneflods skada som var otäck. Med ilska som följd då också. Hockey är som bekant tuffingarnas sport, de oräddas spel.
Det är lite frånvarande nu 2022 med A-lagen, även om de spelar. I trean för Maif och i fyran för Wettern. Det är lite på botten. Klubbarna försöker bygga på sikt och komma tillbaka. Det finns ambitiösa ledare i båda lägren, det finns ungdomslag och det finns samarbete mer än den gamla rivaliteten.
Men jag saknar det, tiderna när Maif och Wettern fick hela idrottsbygden att stanna upp. Som hund och katt som skulle göra upp som gladiatorer några gånger varje vinter. Som fyllde läktarna. Jag hoppas att både klubbarna och lagen återkommer med den kraft som en gång fanns. Det var derbyn man inte ville missa.