Livet som pessimist är många gånger bättre än det som optimist. För man blir ju betydligt oftare positivt överraskad om man räknar med att det ska gå åt helvete.
Och det vore lätt att vara pessimist efter att ha sett Piraterna förlora mot Lejonen. Säga att laget är alldeles för ojämnt för att det här ska gå vägen.
Som Kulakov som var grym nere i Gislaved förra veckan för att nu åka runt i sina tre första heat och mest se vilsen ut.
Eller tjata om var Sayfutdinovs form från GP:et i Horsens tog vägen. Det vore så lätt och förståligt.
För med bara fem poäng efter åtta matcher så ser det ju inte riktigt så ljust ut som en försommarkväll i Jukkasjärvi.
Men det fanns små ljusglimtar och ibland är det baske mig bättre att klamra sig fast vid det som är bra än gräva ner sig i dyngstacken.
Den mest positiva jag hittade var Peter Kildemand som varit ifrågasatt av somliga och som jag inte är helt säker på kört i kväll om det inte blivit seger mot Lejonen förra veckan.
Nu körde han såsom man kör om man vill bli publikfavorit på Motala arena. Tufft, snabbt och stenhårt. Fortsätter han i den stilen så lär ingen ifrågasätta att han har en Piratväst på sig.
Det andra glädjeämnet var publiksiffran. För första gången i år var det över 3000 personer på Motala arena.
Det är jag övertygad om att Piraternas kassör såg som det mest positiva med den här kvällen.