Samma kväll som det var minnesstund och svarta sorgband på spelarnas armar, för bortgångne grundaren Gösta Westling, så passade IFK Motala att hedra eldsjälen med klubbens bästa kännemärke. Det är ett klassiskt IFK-sätt att vinna när många spelare är delaktiga och många är inblandade i bra saker både offensivt och defensivt.
Om Westling suttit där hade han njutit av vändningen mot Bollnäs, då underläge med 1-3 gav seger med 4-3 och två hyperviktiga poäng i slutspelskampen. Snön hade inte varit viktig, den var bara ytterligare ett hinder som IFK lyckades ta sig förbi i sin jakt på seger. Gösta Westling hade hyllat mycket och många den här kvällen.
Snöfallet tilltog i andra halvlek och det jag var mest imponerad av var vad IFK lyckades prestera konstruktivt. Viktor Spångberg hade uppåkning och skott som målvakten fick rädda och Spångberg hade även ett samspel med Aleksi Seppänen som var värt ett bättre öde. Det var mer än att bara ösa långbollar och chansskjuta.
Men det var skott utifrån som ändå gav segern. Först Elias Gillgren till 3-3 och så Kasperi Hirvonen långt utifrån till 4-3. Hirvonens poänggivande skott i slutminuter har vi sett förut. Gillgren känner jag som skridskoåkare mer än skytt. Nu var hans mål på hörnretur från fel håll, eller kanske rätt. "Jag har inget rätt håll", sade han efteråt. Jag frågade Gillgren om han skjuter lika bra åt båda håll. "Nej, lika dåligt", log han.
Med detta snack förstår ni stämningen i omklädningsrummet. Den var på topp med mycket jubel och många skratt efter vändningen. Att det var en finsk succé fullbordades av långskotten, men grundlades också av en ny stabil insats av målvakten Jussi Aaltonen och att de två första målen påpassligt gjordes av Aleksi Seppänen. "En rejäl fajt. Jag hade hela tiden känslan att vi vinner. Vi var det bättre laget i hela 90 minuter", säger Seppänen.
I Bollnäs pratade tränaren Patrik Larsson om tillfälligheter som avgjorde och en feldömd hörna som gav 3-3. I Motala pratade tränaren Mattias Sjöholm om att något Bollnäsmål var offside, men främst hyllade han sitt lag för en stark vändning. IFK kunde gjort fler mål redan i första halvlek. IFK krigade till sig en viktig seger.
När det gäller känslan av förra matchen mellan lagen och det som hände då märktes det inget. Båda lagen hade gått vidare. Det kändes som att spelarna tog lite mer avstånd till varandra även om några tacklingar, Oskar Westh fick en av dem, utdelades i det i stort snälla spelet.
Det var kort och gott en ny fin bandymatch, trots vädret. IFK förtjänade en uddamålsseger denna gång, efter flera knappa förluster tidigare under säsongen.
Nu kan en ny seger mot Vänersborg borta på fredag ge lite kontakt med topp sex som ger kvartsfinalplats, till och med. IFK Motala har skaffat sig ett bra utgångsläge för resterande tio seriematcher.
Till sist: En fundering kring det här med nederbörd och bandy. Snö irriterar inte lika mycket som regn. Snömatch leder till mer glimten i ögat-elände, medan regn inte är något som någon ler åt. Framöver byggs en bandyhall i Motala och vad ska då folk prata om? Vädret blir ovidkommande. Kanske handlar pratet då om bandy, helt enkelt.