Forza Blåvitt sjöng med fyra tillresta i Falun. Fick beröm av IFK-kaptenen Jonas Enander efter matchen.
Efter 9-2 på Lugnet, och där man kan tycka att målvakten Leo Jangvik Mineur onödigt tappat in en extra baklängesboll på slutet, vilket förstörde målskillnaden ännu mer, så borde Motalalaget kanske sitta och deppa i kapp efteråt. Eller gå omkring och smälla i dörrar eller skapa begravningstystnad. Eller ifrågasätta varandra, eller skälla på domaren. Eller vad man nu brukar göra efter tunga nederlag.
Det här betyder att IFK Motala redan efter en match har minskat sina chanser rejält att spela i allsvenskan nästa säsong.
Men trots ej roliga 2-9 nedanför backhoppningsbacken i Dalarnas idrottsmetropol såg jag ingenting av de beteenden jag beskriver ovan. Inget alls faktiskt. Mer än då möjligen erkännandet att IFK släppte in några lite för billiga mål.
Annars konstaterades det att IFK nu nått en högre nivå och förlorade mot ett bättre lag, och att IFK får lära sig. Det kändes sportsligt att tackla 2-9-fallet på det viset.
Falun pekade på de problem som IFK hade i elitserien: Som utelag ligger de efter i början av säsongen. Nu börjar de komma i fatt. Kanske var därför Falu BS bättre egentligen än vad allsvenska tabellen visade. Jag gillade östgöten Linus Åkerlund, från Åtvidaberg, i Faluns lag. Han är storvuxen och han är drivande, rörlig. Han har testat elitserien med IFK förut och jag tror han hamnar där igen i något lag om utvecklingen fortsätter.
IFK-spelarna var ärligt talat lite för gröna. Slarviga med klubban och inte riktigt uthålliga och gemensamma med varandra i skridskoåkningen. Jag tror att rutinerade herrar som Eric Åkerlund-Olsson, sjuk, och Patrik Spångberg, skadad, behövts. Nu var känslan ofta att lagkaptenen Jonas Enander var ensam mot ett helt hemmalag.
Men Enander var inte sur över att hans lag mött övermäktigt motstånd. Snarare accepterade han det och tog det som en lektion inför en spännande fortsättning där IFK-laget bestämt sig för att ge allt i alla matcher. En andraplats kan vara värd att kämpa för, som en krona på en bra säsong.
Enander gav en eloge till de fyra Forza Blåvitt-supportrar som tagit bilen upp och som sjöng hela matchen, så det ekade uppför skidbackarna.
Nu har IFK två raka hemmamatcher mot Målilla fredag och Falu BS igen tisdag och det är bara hoppas att laget får sitt stöd även hemma. Det är laget värt, även om det känns fjärran med allsvenskan. Men laget har stor del i att IFK-bandyn fått tillbaka tron på framtiden, en tro som faktiskt förlorades redan sommaren 2023 före sista året i elitserien. Men nu är det mer positivt i IFK, vilket också glädjer mig.
IFK Motalas lagkapten Jonas Enander höll farten uppe, men Falu BS var som lag numret större än IFK i det allsvenska kvalet. IFK får nu inrikta sig på andraplatsen i gruppen.
IFK Motalas Filip Påhlson kör fast i en tät grupp av Falunspelare.
IFK Motala jublar efter ett av sina mål på Lugnet. Men i 90 minuter räckte inte IFK till.
IFK Motala har en vass spelare i Jonas Enander, men laget räckte inte till mot Falu BS.