Vadstena GIF må ha blivit avklätt ordentligt på planen. Men på sidan gnuggade ändå klubben händerna under cupmötet med storebror Motala AIF. I kiosken stod Chatrin Norrgårds och Lasse Ekström från styrelsen och konstaterade bra omsättning i försäljningen av korv, kaffe och godis. Utanför kiosken konstaterade Peter Gustavsson att åtminstone hundra personer betalat entré.
Klart att det var ett lyft för VGIF att få till stånd matchen i Östgötacupen mot Motala AIF. Jag uppskattade publiken till kring 300 personer runt konstgräsplanen bakom ishallen. Så mycket folk har det inte varit kring konstgräset sedan damlaget spelade invigningsmatch mot Boren.
Damlaget hade större publik mot LFC i cupen, men då var det match på huvudarenan med naturgräs.
Att damlaget är borta förstår jag är ett fortsatt huvudbry för Vadstenaklubben. Kring idrottsplatsen är det fortsatt ett samtalsämne, hur det kunde bli så. Nu är det äldsta flicklaget, som hade teori under herrmatchen mot Maif, som får försöka förbereda sig på att bli division 4-lag nästa år.
Herrlaget använder samtidigt damlagets krasch som ett varnande exempel när spelare utifrån, från exempelvis Motala, står på kö för att komma till laget. Det gäller att ha kvar sin själ och sin stomme av egna spelare för att inte få en för bräcklig grund att stå på. Det gäller att hålla över tid.
Samtidigt tror jag ingen ångrar den snabba utvecklingen uppåt för VGIF, med åren i damettan. Det var ändå slumpen att det var Vadstenafostrade spelare som drog i väg och studerade eller arbetade på andra orter, eller blev skadade, och slumpen att det var främst pendlande spelare som blev kvar under uppgången mot eliten.
Nåväl, vi får diskutera vidare kring orsakerna till damlagets fall. Jag vill påstå att VGIF i herrfyran i år kan utmana alla de tre Motalalagen Boren, LSW och IFK. Goet i laget och den breda truppen tror jag kan bära långt. Fredrik Lind såg ut att ha lite glimten i ögat när han pratade om spelarnas autografblock mot Maif och att det nästa träning inte blir några roliga kvadratenövningar, utan mer hårdträning som straff för 13 insläppta mål.
Det är alltid speciella möten i sport mellan hatkärleksstäderna Vadstena och Motala. Det är rivaliteten som gör att att det alltid blir välbesökta tillställningar. Maifs 13–2 i fotboll mot VGIF den här tisdagen påminner mig om Maifhockeyns 8–0 mot Wettern i division 2-kvalet våren 2013.
Det är fräcka segrar, lite som att en handfull Motalagrabbar sätter sig i bil till en Vadstenafest och där norpar ortens brudar framför näsan på Vadstenapojkarna.
Så min slutsats är trots allt att det här föder en revanschlusta i VGIF inför seriespelet i fyran. Ett VGIF som för övrigt noterar rekord i Slättamilen 21 april, 65 lag startar i ett evenemang som ger pengar, precis som cupfesten mot Maif.
Maif då? Ja, en väldigt fin "totalfotboll" visades upp mot VGIF. Blir spännande att se vad det kan ge i tvåan igen, i hemmapremiären mot nykomlingen Newroz på lördag.
Ett lag som öser in mål vill man gärna se, ett sånt lag är man alltid nyfiken på.