6-5 i Hydro arena tycker jag inte bara var en seger för Vetlanda BK, det var också en seger för bandysporten.
I en tid när många gnäller på bandyn för förutsägbara resultat, stor skillnad mellan serier och lag, avvaktande "vänd ur-spel" och farliga frislag som till och med passas bakåt, då var det en befrielse med den spänning som lagen VBK och IFK Motala skapade i rivalmötet.
Även nu hann jag klaga när skottlägen på frislag "misshandlades" genom en rakning i sidled och sedermera bakåt, och när det ideligen skulle spelas hemåt och bakåt. Det är en trist systematik som IFK Motala har där, inte särskilt publikfriande.
VBK hade lite mer oförutsägbarhet i sitt lag, med isens klart störste lirare i Joakim Andersson framåt, men i andra vågskålen bjöd VBK-försvaret hiskeligt på lägen där IFK:s mer välplacerade manskap bara hade att tacka och ta emot.
Det var lite uppochnedvända världen när IFK Motala kom som stabilt mittenlag som favorit till matchen och med en samspelthet som inte borde vara möjlig med mycket rinkträning under hösten. VBK som har den fullstora bandyhall som IFK längtar efter har i stället ett lag som byggts om mycket efter spelartapp de senaste åren och inte alls lika samspelt, inte så som det borde vara med de träningsmöjligheterna.
Nu var IFK favorit efter att ha trampat förbi VBK senaste året, inte tack vare träningsmöjligheter utan tack vare kontinuitet i laget och klubben. Det favoritskapet bar IFK genom sin systematik, men det var faktiskt VBK som hade individualisterna som gjorde det lilla extra som avgjorde.
IFK var till en början lite passivt framåt och Nicklas Ögren, liberon, var brutalt ärlig i pausen: "Vi har mycket boll, men det händer ingenting. Måste upp en jävla massa hack. Spretigt och lojt", sade Ögren.
Det blev också bättre, 2-4 vändes till 5-4 i andra halvlek och IFK såg ut att tugga på till två poäng. Vid 5-4 sköt Filip Bringe en hörna i ribban för VBK och Elias Gillgren kontrade helt fri för 6-4, men VBK-keepern räddade. I stället fick VBK in två mål till 5-5 och 6-5, båda av Axel Ekholm, i slutminuterna och så hade Motala förlorat båda poängen på ett också rätt brutalt sätt.
Det här var en match som kunde slutat hur som helst och IFK kunde lika gärna vunnit. Inget tungt favoritfall, lite synd om laget, men ett klart hack i skivan ändå inför den fortsatta kampen kring strecken.