Han har alltid varit ett steg före och nyfiken på att prova nya saker, nya utmaningar. Det är det första jag tänker på när en bild på Mattias Sjöholm kommer upp.
Så med det som förstaintryck är det klart att jag tror på honom som ny huvudtränare för IFK i elitseriecomebacken nästa säsong.
Jag kommer ihåg ett förhandsreportage inför en allsvensk säsong i mitten av 90-talet jag gjorde med Sjöholm. Vi är lika gamla, han och jag, födda 1971. Men vid en jämförelse av våra liv kändes det som han var tio år äldre, så mycket hade han hunnit med. Jag bodde i en etta, var singel och hade visserligen varit på Gotland en sväng, men hade annars inte så många vuxenpoäng. Mattias Sjöholm hade köpt hus, hade stadigt förhållande och hade rest jorden runt. Han berättade indianhistorier från sitt besök på slagfälten i Little big horn i USA. Nu hade han rest färdigt, redo att bilda familj. Samtidigt som jag fick upp suget för att resa i det mötet. Jag ville liksom komma i kapp.
Det är klart att man kan tycka att IFK här tar en orutinerad tränare när han inte haft ansvar för något A-lag tidigare, allra minst i högsta serien.
Men orutinerad är inget ord jag vill sätta samman med Mattias Sjöholm. Efter 20 säsonger som A-lagsspelare i IFK har han förstås tagit intryck av många både ledare och matchscenarion. Och senaste säsongen gjorde han skäl för sitt rykte att vara en taktiker och listig räv på bänken.
När dessutom spelarna gillar honom finns det inget att tveka på. Då är Sjöholm en bra man för jobbet. En tränare som dessutom jobbar och bor på orten, vilket betyder mycket för förmågan att vara en närvarande coach.