Lagen springer in till låten som skrevs av Johan Parmbäck och Johan Lindell till Vadstenahandbollens 50-årsjubileum 2017. Sången "Vita och röda" är som en föreningshymn ska vara: Vemodig, nostalgisk och lätt att dansa till.
Många föreningar har en hymn och finns den ska den naturligtvis användas i vardagen, till varje match eller event. Inte bara på någon klubbfest en gång om året. Hymnen ska präntas in i klubbens anhängare lika mycket som emblemet.
När vi nu debatterar publikfrågan och hur man lockar mer folk runt omkring sig är det en liten pusselbit i att bli mer attraktiv. VHF kan inte använda denna sång för mycket, jag lovar. Den skapar samhörighet. Musik har en väldigt bra kraft så, kolla bara Vasaloppets hymn och även Vätternrundans låt "Oslagbara" som släpptes för några år sedan. Det blir medryckande.
Det finns fler bra låtar i den lokala idrotten, som Maifhockeyns "Black and white dynamite", IFK-bandyns "IFK Motala go go go" och även Piraterna har gjort en rockdänga jag tycker förtjänar att höras mer.
Låtarna ska spelas, och bli ett med klubben och dess medlemmar. Det är sånt som ger lust till att frivilligt vara med och bidra till en verksamhet, det kan sporra. Ihop med en helhet som VHF visade nu på söndagen när båda representationslagen vann var sin division 3-epilog.
Med tanke på den seriositet som VHF visar kring sina A-lag så finns det gott hopp om spel på högre nivå igen. Då får vi alla oftare höra den sköna hymnen också.