Mitt första år som medarbetare på MVT-sporten blev ett händelserikt år. Med Piraterna och IFK:s tunga elitseriehöst i åtanke kan man se på sportåret i regionen som ganska dystert. Men det finns givetvis en annan sida, en mycket ljus sida av sportåret 2017 i Motala och Vadstena.
Motalatjejen Annie Thorén tog ett meriterande SM-guld i triathlon på SM-veckan i Borås och Vadstenatjejen Stina Blackstenius var förmodligen Kosovare Asllanis främsta utmanare till Diamantbollen.
2017 var kanske främst året då Motala visade vilken fantastisk samlingsplats för de lite mindre medialt uppmärksammade sporterna staden är. Bågskytte-SM och Vättern Bike Games är två bra exempel. Det sistnämnda blev en sån succé att Vätternrundan nyligen beslutade att eventet kommer återkomma 2018.
På tal om Motala som samlingsplats. MVT-sporten delade nyligen ut den klassiska Guldklockan till Team Motala, Västers BTK:s parasektion. Och om man ska utse parasportens största utmaning så är det kanske just svårigheten att samla utövare. När jag vid ett tillfälle pratade med parasportförbundets ordförande Margareta Israelsson sa hon ”det är ett problem, det är bara att skriva under på det” om möjligheterna att bygga lag och hitta fler som vill syssla med parasport.
Västers BTK/Team Motala är kanske det bästa exemplet på en förening som verkligen har tacklat den här utmaningen på ett imponerande sätt. Daniel Ellermann, tränare för Team Motala, ordförande i Västers och förbundskapten för parapingislandslaget, beskriver Västers framgångar som en snöbollseffekt, där klubben genom initiala framgångar skapat sig ett rykte som gör att många duktiga parabordtennisspelare söker sig till Västers verksamhet. Så visst har sportåret 2017 också bjudit på glädjeämnen i Motala och Vadstena.