En halvtidspaus som vi kanske behöver

Många filosofiska tankar hinner tänkas när allt sätts på spel och stannar upp. Idrottens roll, och enskilda föreningars framtid.

Solfjäderstaden har tagit flera kliv framåt den här säsongen. Det kommer att bli ännu bättre med herrlaget nästa säsong. Men damlag är också nödvändigt för föreningen.

Solfjäderstaden har tagit flera kliv framåt den här säsongen. Det kommer att bli ännu bättre med herrlaget nästa säsong. Men damlag är också nödvändigt för föreningen.

Foto: Jens Bollius

Krönika2020-03-15 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om vi tar coronaviruset och dess konsekvenser är det inte utan, när allting lamslås, att man tänker på vårt samhälle och hur vi lever i det. Är det rimligt att dra upp det tempo som vi gör? Att resa som vi gör, att pressa fram ett sånt utbud av aktiviteter och göromål?

Kanske är corona, även om det på kort sikt direkt ger ödesdigra konsekvenser i form av både hälsa och ekonomi, ett sätt att få oss att fundera på om vi i världen ändå inte borde sakta ned. Kanske behövs en tvärnit när vi rusar fram mot avgrunden.

Idrottens perspektiv blir dubbelt i spåren av coronaviruset. Å ena sidan beskrivs nu idrotten som en lek, en obetydlig och oviktig sådan som får stå åt sidan när hälsa och samhällsekonomi ska räddas.

Samtidigt står det å andra sidan klart hur mycket idrotten betyder, nu när den pausas. Som mötesplats i både det lilla och det stora. Som arbetsgivare och som sysselsättare och hälsobefrämjare för människor i alla åldrar.

Mig drabbade corona  innanför huden när Motala expo ställdes in i veckan. Sedan kom Göteborgsvarvets besked att det inte arrangeras, vilket gjorde att man förstår att Vätternrundan också är i fara. Även om det är tre månader bort. Tänk ett Motala utan Vätternrundan, nej jag orkar nästan inte ta in det. Snacka om att stänga igen butiken.

Det positiva blir att vi kanske, när allt rullar i gång igen efter coronakrisen, inte tar saker och ting för givna. Att vi lever mer eftertänksamt, men samtidigt börjar umgås och mötas mer i det lilla. Vi får försöka göra det här till en halvtidspaus där vi till andra halvlek kommer ut nyduschade och lite som ett nytt lag i våra engagemang för ett bättre samhälle.

Den här krönikan var tänkt att handla om Solfjäderstaden, innebandyföreningen som jag i vinter tycker varit pånyttfödd. Med herrverksamheten där klubben och laget både på och vid sidan av banan tagit flera kliv framåt. Solfjädern har knutit ihop sin bredd och sin spets på ett sätt som jag inte sett tidigare.

Herrlaget bygger vidare och blir ännu bättre nästa säsong, det är min bild. Dock ser jag det som viktigt att Solfjädern också får med sig en damverksamhet framåt. Det måste finnas underlag till ett damlag, om det så blir ett lag på lägsta nivå så är det bättre än inget lag alls. Herrsatsningen ska applåderas, men det är ett irriterande hål bredvid att damlaget lyser med sin frånvaro i en av Motalas största föreningar.

Karta: Motala Sporthall