Folkracefestivalen är en av pärlorna i bygdens idrottshistoria. Född 1982, precis som ett annat flaggskepp, Borens IK:s innefotbollscup.
SMK Motalas bilfestival är lite av lillebror till Vätternrundan i form av vad den betyder för kommunen och bygden. Det är väldigt mycket besök av människor utifrån som kommer och lever i stan, både före och efter tävlingarna. Besöksnäringen frodas.
Vad jag har hört har det varit lite problem med boenden i år, en del platser där motorsportsällskapen brukar bo med sina bilar och släp har inte varit tillgängliga. Men, Z-parken har i alla fall varit öppen, det har jag själv cyklat förbi och kollat. Vadstena och Borensberg hyser en del folk också.
Det är många som drar nytta av bilfesten och som tjänar på den, jobbar med den. Inte bara de 200 funktionärer som SMK Motala mobiliserar. Det är roligt att höra att 20 andra klubbar från olika håll också har uppgifter kring det som händer på Dunteberget.
Med sådana samarbeten blir det hela bygdens angelägenhet, folk från olika sporter träffas och det blir bra utbyten. Något som Motala borde ha mer av i vardagen också.
Folkracefestivalen är för mig en favorit och har varit det ända sedan jag som 20-årig sommarvikarie på Corren fick skriva om Per-Anders Bobergs skrällseger sommaren 1991. Det är något visst med kampen på banan och sedan den trevliga atmosfären i depån, som är exakt samma i dag som för 30 år sedan.
Minst ett par dagar av festivalen ska jag vara på plats i år.