Nye tränaren Torbjörn Johansson sade till mig efteråt att jag nog säkert frågat honom fyra gånger om han känt panik. Det stämmer nog, det är det stuket på ingångar jag haft i intervjuer med Solfjädermänniskor. Om det så varit ledare, spelare, supportrar eller bara intresserade.
När klubben får lämna walk over i träningsmatcher, inte vinner alls på försäsongen, har skador som överstiger en hel femma, inte ersatt etablerade spelare som lämnat, får nej av de flesta nyförvärv, och förlorar i premiären, ja då är det svårt att hysa någon optimism kring en verksamhet som siktar på allsvenskan.
Då rynkar man på pannan och undrar vad det är som händer.
När man dessutom ser konkurrenter som Berg och Ledberg lyckas bättre fortsätter ifrågasättandet. I min värld ska en klubb som Solfjäderstaden konkurrera med Åby och Libks SSL-lag, inte med lagen under Libk i Linköping.
Det är den ribba jag sätter på Fjädern och det är därför jag också återkommer till att jämföra klubben och laget med IFK-bandyn och Maifs fotboll. Jag ser ett lika stort intresse för innebandy i Motala och det är lika underhållande att se Fjädern spela, skillnaden finns bara i sponsorpengar och spelarnas lönekuvert.
Men skicklighetsmässigt och showmässigt håller Solfjädern lika bra som all annan lokal idrott, det visades med besked i hemmapremiären mot Craftstaden. 10-3 blev det, med bud på mer. Halvmycket folk, 350, vilket kommer att öka om laget hänger med på övre halvan.
Jag tycker att Solfjädern på planen gav mig svar på all oro jag haft på försäsongen. Det är vid övre kvalstrecket laget kommer kriga. Jag befarade nedflyttningsstrid, men det är spelarna och ledarna uppenbart för bra för.
Det finns mycket och många att berömma, men en extra blomma till William Larsson, hemvändaren. En artist, av snudd på SSL-klass. En lirare med glimten i ögat som förstår att spela för laget, men lika mycket för publiken.
Tränaren Torbjörn Johansson myste efter storsegern och visade upp anteckningar i sitt analoga 90-talsblock. Han pratade om lagets "stora" offensiva spel och var nöjd med att det så fort blev mål i powerplay. Craftstaden ställde upp i box han förutspått och egna laget gjorde kombinationerna han tipsat om. "Nu förstår ju laget att jag kan nånting", log "Totte".
Lagets insats gav även tränaren besked. Anfallsspelet sitter redan nu, och någon panik? Nej, nej.