När jubileumet manifesteras med en speciell nostalgimatch på torsdagen vill jag gratulera både Piraterna speedway och Motala kommun, som numera äger anläggningen. Vi får inte glömma att kommunen gav bidrag till ett bullerplank, den byggnad som i dag är pärlan loungen, och även köpte det hela för att rädda sporten kvar i stan.
Sedan ska Piraterna ha all cred för alla ideella arbetstimmar som ligger bakom utvecklingen av arenan och även alla sportsliga eskapader med fina ledare och förare som skapat fest och framgång till Motala.
Man ska komma ihåg att det varit ett samspel mellan Piraterna och kommunen, även om båda har fått skäll och gett varandra skäll.
Med Piraterna tänker jag som på bandyn 1984 när 8 000 såg IFK-Boltic, var stod alla? När 6 800 såg Piraternas final mot Indianerna 2011, var stod alla? Oförglömliga draman, med Greg Hancock som störst under guldåren och med bröderna Davidsson, Stefan Ekberg och Stefan Andersson Skill som skapade lokala förankringen.
Arenan har vuxit till ett mysigt slutet rum där publik kan vandra runt och mingla och se depån och banan från flera bra platser. Ovalen inuti är en teknisk racingbana, som motpol de långa banorna. "Loungen är världsklass, och banan är fint doserad. Det vi skulle vilja ha är tak över någon läktare", säger lagledaren Daniel Davidsson.
Jag tycker Piraterna är väl värda att locka till publikfester igen på Motalabanan, eller kanske till och med VM någon gång. Det skulle vara coolt.