En vecka lite drygt har gått sedan IFK Motalas elitserieavancemang. Från att förtrollas av det berusande nuet går det allt mer nu till att blicka framåt mot nästa säsong. Att fundera på vad som krävs för att hålla på en högre nivå och framför allt att inte vara nöjd.
Det är charmigt att lita på det lag som gått upp, men det kan också göra ett abrupt slut på resan. Som för fem år sedan när de gubbar som tagit IFK tillbaka sedan inte riktigt levererade som förväntat i en högre serie. Jag minns att Lukas Persson satte 47 mål i allsvenskan, men sedan hade väldigt svårt att få ut något i elitserien.
Så jag håller med om klubbchef Pär Becknes inriktning. IFK behöver inte toksatsa, men behöver värva för att få ett slagkraftigt lag nästa säsong.
Det är många pusselbitar som ska falla på plats för att det ska bli riktigt bra även i elitserien. Kanske vore det bästa att det händer som Björn Beckne vill, nämligen att Magnus Brodén flyttar hem från Sandviken efter ett år i Saik, kanske efter SM-guld, och tar sig an IFK igen. Med Daniel Lehnbom kvar som spelare, Lehnbom som går i valet och kvalet om han har tid att fortsätta. Han vill, men frågan är om livspusslet går ihop med familj, jobb, bandy och långpendling.
"Inget är omöjligt", svarar Pär Beckne på min fråga om Brodén som tränare och Lehnbom som enbart spelare.
Nåväl, det kan dock slås fast att det var laget som tog upp IFK. Se bara här intill hur jämnt det var i betygsliga och poängliga. Daniel Lehnbom vann dessutom som libero den interna skytteligan. Det säger lite om hur många som bidrog till avancemanget.