Med tanke på att Maifs uppgift efter kaos-våren är att rädda kontraktet räcker det att kryssa i en ångestfight mot Forward. Då får 0-0 duga. Det viktigaste var att hålla Forward på avstånd i division 2-bottenstriden.
Det var en poäng in på kontot och en nolla för målvaktsnykomlingen Mirsad Basic som jag tycker agerar med ovanligt stor pondus för att vara så ung som född 2005. Det var en match där Maif spelade segt, men där det lyste stabilitet om försvaret. Hela backlinjen med Abodi Qasem, Elmer Civgin, Axel Qvist och Oliver Blomdahl vill jag plussa för.
Forward är historiskt sett ett klassiskt motståndarlag för Motala AIF. För vem minns inte hösten 2000 när Maif med Jonas Lindstrand i spetsen vann i kvalet till superettan. En stor publikfest var det när Maif med spelare som Daniel "Lången" Andersson, nu i nya fotbollsstyrelsen och ungdomsledare, vann klart i returen.
Forward på Trängens IP var också speciellt 2022 när Maif säkrade bra placering i norrettan efter segermål av Patric Åslund som nu är allsvensk stjärna i Djurgården. Det jag minns mest den gången är hur ont Alexandar Mutic hade, men han spelade ändå. Nu är han också proffs, utlånad till Thailand.
Det är så med Maif. Ibland är klubben lite små-utskälld på hemmaplan i sin egen stad, men de som är där, de som får plats i Maif, får då och då sina drömmar infriade. Som Ahmed Qasem, född 2003, som nu tar Elfsborg vidare i Europaspelet och även i år kommer att bli en stark kandidat till Guldklockan. I fjol tog han silvret bakom bandyspelaren Viktor Spångberg om det åtråvärda priset.
Kanske är det Maifs största styrka, att man ser att det verkligen är möjligt att bli något här i den miljön.
***
Apropå lokal fotboll/futsal: Det är bara några dagar sedan jag i en krönika beklagade mig över den skrala lokala lagidrotten, speciellt på damsidan. Det känns som jag blev bönhörd när Motala futsalklubb kort efter min spalt först värvade Sarah Falkevall, en måldrottning från Linköping, och sedan deklarerade sitt ja till en friplats i högsta serien RFL.
En uppflyttning i kavaj är aldrig lika skön som att spela sig upp för egen maskin, men strunt samma. Det blir oerhört häftigt att följa MFK på den högsta nivån, med mötet med bland annat svenska mästarlaget Hammarby.
Jag applåderar MFK för att klubben gör det som många ofta säger inte är möjligt. Elit tillhör inte bara de större städerna, utan även Motala kan om man vill.