Lokala idrotten har det jobbigt, ingen tvekan om det. Det är inte kul att tvingas pausa och stänga ned mot sin vilja. Att bli sittande, liksom. Att inte få samlas och göra det man älskar, för sin klubb och för ungdomen.
Det protesteras och irriteras lite till mans just nu, det undgår oss inte. Frustrationen finns kring olika regler i olika kommuner och olika regler inom olika delar av kommunens verksamhet i Motala. De får och vi får inte. Varför? Frågetecknen är många. Svaren är få och alla famlar efter en bättre tillvaro, vilket blir jobbigt eftersom allt styrs av någonting större som ingen är chef över.
I Mjölby får ortens division 2-lag i fotboll träna tillsammans, i Motala får inte ortens lag samlas. I Vadstena spelas det seriespel i padel, i Motala gör det inte det. Skridskoåkning kan utövas i vissa städer i länet, men inte i Motala. Det är utan tvekan orättvist och det känns som att slumpen bestämmer vad som är tillåtet.
Orättvist är det och jobbigt är det för den lokala idrotten, precis som det varit spretigt i vem som fått ta smällarna i samhället under hela pandemin. Lite lotteri vem som blivit vinnare och vem som förlorat.
Men ni får ursäkta, jag ställer mig inte i något demonstrationståg här. Det kan tyckas taskigt att stänga idrottsplatser, men Motala kommuns ledning spelar faktiskt i samma lag som medborgarna. Makten i den här pandemin är det framför allt vi själva som har, även om vi inte har just nyckeln till de kommunala anläggningarna. Det var vi själva som fyllde Varamon i somras och det är vi själva som åker till andra kommuner och idrottar, vilket ju måste anses vansinnigt smittspridningsmässigt om vi nu vill att samhället ska öppnas igen.
Jag kan inte se annat än att bygdens idrottsledare måste sitta lugnt i båten, tills allt öppnas, och använda nedstängningen till reflektion och utvärdering. Vad ska göras i framtiden, vad hör hemma i historieböckerna? Hur ska idrotten anpassa sig till en ny tid? Ta chansen att vara självkritisk.
Fokusera sedan på återstarten, gör som Per Gullbrand föreslog i min nyårsintervju. Anpassa ledarskapet till att både åka och hämta ungdomar, eller visa tålamod mot de som inte kommer direkt. Var lyhörd och håll uppe kommunikationen digitalt.
En attraktiv verksamhet kan inte stå och falla med några månaders nedstängning. I så fall får man nog fundera på om man gör rätt saker.