När IFK Motala inte haft hall de senaste åren, och tränat på bortaplan och rink när konkurrenterna kunnat förbereda sig på ett helt annat sätt, så har IFK kompenserat det med två saker:
En kollektiv defensiv, närmast ogenomtränglig i sina tätaste stunder.
En stark sammanhållning och vilja att "offra tandköttet" för varandra.
Det är på grund av dessa två saker som IFK-laget kunnat kompensera för sin färre mängd av träningspass på stor plan och bra is.
När IFK inte har ett starkt och sammanhållet försvar kan den starka lagmaskinen förvandlas till ett ganska mediokert lag utan spelare som har förmåga till något särskilt på den här nivån. Vi såg det i en del svackor under Mattias Sjöholms tid som tränare och vi har sett det i höst, både under inledningen av Svenska cupen, men framför allt under inledningen av elitserien där IFK startade med fem raka förluster och fler än sex mål i snitt i baken. Ett sånt målsnitt i baken gör det nästan omöjligt att vinna.
Nu på onsdagen mot Sirius hade Simon Hanssons IFK därför ett enda fokus, att hitta sitt försvar igen. Det var tydliga defensiva direktiv till alla spelare. Jag stod och lyssnade på ledarbänken i början av matchen och så fort någon kravlade sig ur kopplet var assisterande tränaren Magnus Brodén där och korrigerade med högljudd stämma.
Man får väl säga att betyget blev ett A till defensiven med tanke på att ett ofta bollförande Sirius inte kom någonstans. Bara ett hörnmål. Med ett mål i baken är det lätt att vinna. När man sätter sitt försvar kommer också chanserna automatiskt, kontringarna uppstår alltid.
Ur ett egentligen destruktivt IFK bjöds vi nu på några fina målpass från duktige Joona Rajala, ett snyggt mål av Melker Westman på frislagspass från Anders Persson. Även Viktor Hulthammar fick beröm för sitt mål. Det var många som delade på ädelstenarna framåt.
Jag noterade i mitt block hur Elias Gillgren och Albin Rohlén handlöst kastade sig framför Siriusskyttar på hörnor och även målvakten Jussi Aaltonen stod upp, till och med efter pååkningen från Albin Thomsen körde han bara på i 95 minuter. Aaltonen tycktes bara glad och inte alls tagen när han kom tillbaka från autografskrivandet i Fanzone.
Nu är det efter 6-1 och säsongens första seger ett stort lass sten som fallit av IFK-lagets axlar inför nästa match borta mot Rättvik på lördag. Det var en boost för självförtroendet och då också smittande leenden igen i kabyssen.