Ibland är det bra gjort att bara komma till start. Jag ger Piraterna den applåden, även om ingenting ännu presterats på banan. Jag tror att jag pratar för stora delar av Motala när jag ger Daniel Davidsson, och en rad andra eldsjälar, cred för att klubben och laget finns. Det är ett hästjobb som gjorts, och något man hoppas att folk visar uppskattning för.
Speedway är mycket pengar och legoknekt-åtaganden, och så kanske det fortfarande är. Men att åtta svenska lag nu snart startar, trots coronakrisen, tycker jag visar att det ändå finns hjärta både bland ledare och förare. Det är inte bara plånboken som får saker och ting att rulla.
Sedan finns det ett speedwayintresse i Motalabygden också, annars hade inte Piraterna kunnat reda ut sina problem. Det är i förlängningen invånarna i en stad som bestämmer vilken nivå på idrotten det ska vara.
I Piraterna blir det spännande på många sätt, inte minst de nya unga förare som Daniel Davidsson fiskat fram ur sin stora bekantskapskrets. Jag tror att personer som Ellis, Fajfer och Sejfert kan skapa en nyfikenhet. Relationen mellan lagledare Davidsson och föraren Jonas Davidsson blir också intressant att följa, om brorsan kan coacha fram brorsan. Om de kan lyfta i var sin roll där. De är i alla fall på väg att avveckla sitt gemensamma bolag så jag antar att det ger Daniel ryggen fri att behandla Jonas som vilken förare som helst.
Daniel håller dörren öppen till att köra själv och i så fall kan det bli någon i styrelsen som får vikariera som lagledare. Ytterligare ett tecken på det lagarbete som gjorts och görs, för Piraternas överlevnad.