Inför den damallsvenska höstomstarten har det varit mycket snack om att klubbarna måste göra si och måste göra så för att få utväxling på, det bevisligen väldigt stora, VM-intresset.
Rosengårds sportchef Therese Sjögran var direkt ute och påpekade hur Skåneklubben skulle rikta in sig extra mot barn och familjer i semestertider.
Beundransvärt och rätt. Man ska alltid göra det man kan påverka själv.
Eller som Nilla Fischer sade till mig första dagen efter hemkomsten: "Jag förstod inte hur stort intresset var här hemma när jag var i Frankrike. Klart jag hoppas det håller i sig. Men jag vet inte".
Ungefär här tänkte jag komma till min poäng.
Intresset för landslaget och svenskt seriespel är två vitt skiljda saker och tyvärr spelar det nog ingen större roll vad klubbarna gör.
Det kommer inte komma en ny större publik till arenorna. Allra minst om någon månad när den där varma sommardagen i Nice kommer kännas lika långt borta – som julafton känns nära.
Publiksiffrorna för de hemmalag som spelat hittills har förvisso ökat med omkring 240 personer per match i snitt... men då har flera av matcherna varit gratismatcher med fri entré. Som den LFC spelade i Eskilstuna.
Någonstans är det den krassa verkligheten vi får infinna oss i. Ett svenskt VM-brons har minimal direkt påverkan på damallsvenskan.
På samma sätt som jag tror att ett svenskt VM-brons hade haft minimal långsiktig påverkan på herrallsvenskan.
Det är andra saker som styr.
Och frågan är när ett av de större TV-bolagen vågar gå in och satsa på serien som besitter sådan potential.
I dagsläget sänder Cmore 20 av 132 matcher. Det är varken rimligt, smart eller logiskt.
Allt handlar om en produkt och för damallsvenskan är det inte fördelaktigt. Ja, man kan se alla matcher någonstans på webben. Fast det kan du i herrarnas fjärdedivision också.
Att TV-sända merparten av matcherna och ha en proffsig studio, som under VM, en matchdag i veckan hade garanterat skjutit på intresset mer än ett brons i VM.
Varken lagen, spelarna, klubbarna eller serien kan kanske påverka det. Money talks. Men visst vore det onekligen häftigt att se en rejäl kommersiell satsning på serien som inte fått eller får vad den förtjänar.
0–0-matchen mot Piteå var, kort och gott, 90 hyggliga fotbollsminuter där LFC var närmast och båda lagen besvikna.
En sista tanke bara: varför inte lyfta upp Nilla Fischer i slutforceringen. Hon är nästan lika bra som mittfältare och hade kunnat vara ett jättehot även i anfallet. När guldtåget håller på och gå kan man faktiskt behöva chansa lite, Olof Unogård.