Det är väldigt roligt att se nu åren efter pandemin att motionslöpningen är tillbaka som något som var och varannan gör. Det är känslan i år när jag följt löpare, snabba och långsamma, kring lopp som Göteborgsvarvet, Stockholm marathon och nu i helgen klassiker-eventet Lidingöloppet.
Den smittar, glädjen att springa. Jag vet mycket väl vad det betyder för livet i vardagen, när man lyckas få upp flåset och kan visa upp sin träning för sig själv i de här mass-loppen.
För en del handlar det om att vara först, det är en bra drivkraft, men för de flesta handlar löpning om att må bra. Att få känslan av att man är stark och orkar.
Det glädjer mig nu inför Broloppet i Motala på lördag att det här uppsvinget märks även lokalt. Broloppet var en boost när vi sprang på riksvägen från Skänninge och med svett och slit invigde bron, det stora och stolta landmärke vi nu haft i över tio år. Det var uppe i 1200 deltagare ett tag, när milen sprangs med start och mål i Stadsparken.
Nu är det mindre, det springs två varv på en femkilometersslinga, och start och mål på Idrottsparken, men det är växande igen, meddelar Peter Håkansson hos arrangerande Motala AIF. 640 anmälda hoppas bli 700 när starten går klockan tolv på lördag lunch. I fjol var det 600 som sprang. Jag ska dit och bevaka det, ni är hjältar alla ni som kämpar i massan på det här viset. Det ger kraft.
***
Fotboll: Hjältar kan LSW:s herrar bli i höst. Nästan klart för kval, troligen blir det kval till trean. Motståndare där blir Valdemarsvik och troligen Åby och Ekhagen. Kul!