Som mycket annat är inte Broloppet som det en gång var före pandemin. Några år efter den första halvmaran från Skänninge hade Maif 1200 deltagare på sitt motionslopp. Det var ett otroligt lyft jämfört med det gamla sommareventet Baltzarloppet som hade 200 innan det somnade in.
Nu är Broloppet nere på 600, men jag tycker ändå det känns stabilt som en bra höstgrej för folkets hälsa. Jag sprang på riksvägen då 2013 och tänker på det ibland fortfarande när jag åker bil där. Ett härligt minne. Jag har också gjort milen några gånger efter det.
I samband med pandemin flyttade Maif hem det från Stadsparken till IP. Jag tycker att det är sämre, femman går till exempel inte över huvudbron, men jag har förståelse att det är smidigare och billigare att ha det så. Milen blir ändå på riktigt.
Jag tror att Maif kan hålla det så här och att det inte behöver somna in som Baltzarloppet gjorde i hettan, men det är inget självspelande piano. Det krävs jobb, precis som för alla motionslopp. Typ att engagera företag så de har grupper av anställda som gör det ihop. Jag tror att det är en bra bas.
Solen brukar lysa på Broloppet och så också i år. Bara lite vind, men det blev som vanligt trevligt.
Jag får passa på att gratulera bron, och nya vägen, till tio år. Kommunikationerna har betytt så mycket för idrotten och jag upplever att Mjölby och Motala kommit närmare varandra tack vare det och även tågpendeln. Mjölby och Motala hör ihop, det visas inte minst av samarbeten i såväl fotboll som ishockey och olika utbildningar.