Jag besökte klassiska Hillsborough, Sheffield Wednesdays hemmaborg där Ipswich Town gästade i engelska andraligan. Där är det som om tiden stått stilla, med trånga och enkla tegelbyggnader som står kvar och med stora fish and chips som fotbollsfolket har i näven före match. Det är som jag läste det i Buster tidigt 80-tal.
Engelsmännen vill på något vis leva kvar i det gamla och är mästare på att ta hand om sin historia. Med olika musei-inrättningar och inramningar av det bästa. Det går att uppleva när man gör arenatour hos klassiska klubbar. En stor väggtavla med alla de största profilerna, vore coolt med liknade grejer i lokala idrotten här. I Wednesday platsar Roland Nilsson på en sån, måste vara stort för honom.
På närmare håll imponerar Ljungsbro. BKL snart i division 2 i herrfotboll och i innebandy-DM nu har Bergs IK vunnit i herr, dam och båda juniorklasser. En osannolik fyrling. Det är lätt att vilja jämföra med Solfjäderstaden som egentligen borde vara åt Berg-hållet i nivå, med arenor och omsättning.
En förklaring är att Ljungsbroklubbarna drar varandra till framgång, ungefär så som det gjorts i Vadstena tidigare. På en liten ort med en egen identitet kan det bli så. Man konkurrerar inte, utan hjälps åt.
Henrik Junfalk i BKL pratar om stora klubbhjärtan och Christian Hagberg i Berg håller med: "Hårt ideellt arbete tillsammans med en härlig föreningskänsla och surfa på varandras framgångar. Spelare och ledare som vill utvecklas och vill uppnå gemensamma mål", menar Hagberg.