Vi får väl säga att ishockeylaget hade lite av det flyt som alliansbröderna i Maif fotboll haft några gånger vid uppflyttningar de senaste åren. Typ stolpe in både på och utanför isen.
Maif avgjorde matcher i slutsekunder, men lyckades också med konststycket att slippa storfavoriten Vita Hästen när det skulle avgöras. Maif lottades först mot Hästen, återtågslaget som Motalalaget spelat mot fem gånger tidigare under vintern, och visserligen vunnit mot en gång i sudden death, men det var Hästen som tog 13 av de 15 poängen.
Det krävdes att Stenungsund inte hade råd att åka buss till Östergötland två gånger, vilket tvingade fram en omlottning och vips var Maif och Hästen i olika grupper. Jag trodde redan efter playoff-spelet att Maif skulle kunna överraska, med rutinerade matchvinnare som Adam Ingelfeldt, Marcus Schelin, Patric Juel och Jimmy Bothén i laget. Men när Hästen inte längre stod i vägen tror jag att ögonen öppnades också för laget.
Ulricehamn, och övriga lag, var slagbara för Patrik Söderlunds gäng som jag tycker haft en sällsynt skön stämning i omklädningsrummet de allt fler gånger jag hängt där den här säsongen.
Hockeyn har varit i skymundan lokalt några år, särskilt den vintern när laget drog sig ur alltrean på grund av långa resor.
Men allvaret och tävlingsförmågan har sakta byggts upp igen av Söderlund och staben omkring honom och nu står klubben där med ett vinnarlag som är en fin mix av rutinerat och talangfullt.
Vad jag förstod av ordföranden Kim Holm i veckan är klubben redo att ge det en chans i tvåan och Patrik Söderlund pratade redan på fredagen om hur snart laget skulle börja träna igen och hur väl laget skulle förbereda sig för att bli ett bra division 2-lag, inte ett halvdant.
Jag tycker två spelare har varit pricken över i i vinterns Maif, målvakten Ingelfeldt och kvalseriens målskytt Schelin.
Samtidigt måste jag beundra, jag har gillat honom länge, en kulturbärare som Jimmy Bothén. Han firades för 400 matcher före jul, han avgjorde då mot Vita Hästen i grundserien och en likadan straff, tror inte Sörhaga/Alingsås hade scoutat hans specialare, blev nu avgörande i säsongens sista match. Snacka om att knyta ihop säcken.
Bothén älskar sin sport som han hållit på med hela livet. Jag tror att han kör på ett tag till. För vem vill inte spela i det här Maiflaget, det bästa sedan en amerikan var lagkapten i klubbens "världslag" för snart tio år sedan.