Det finns de som säger att jag ska ta åt mig äran för IFK Motalas succé den här bandysäsongen. Att min dissande krönika inför premiären fick laget att knyta näven, att det gav viktig tändvätska till laget.
Men då brukar jag titta ned i marken lite blygsamt. Inte har väl jag något med hur IFK spelar att göra. Nej, nej.
Men visst, det var nog en ovanlig krönika. Jag brukar vara optimist när det gäller IFK:s chanser, för att kanske tvingas bli besviken när laget inte levererat såsom jag tycker att laget borde göra.
Nu har jag haft fel igen, men på det omvända sättet. Jag läser min krönika jag skrev i november igen och rodnar lite över hur jag trodde på en mellansäsong för laget och att IFK skulle vara nöjt med tre lag bakom sig och en plats i superallsvenskan.
Men nu 17 matcher senare är alltså IFK klart för elitseriekval, minst en andraplats blir det i serien efter vändningen, 0–2 till 6–3, mot det på förhand topptippade laget Kungälv på hemmaplan.
Så mycket bättre än jag trodde har det här IFK-laget varit.
Jag skrev före serien att det var lite krystat att ha två spelande tränare på isen, jag skrev att jag hört i Vetlanda att nyförvärvet Erik Ivarsson där var bäst utan boll, jag skrev att laget var sårbart för skador, och jag beklagade att Robin Östh inte ersatts, inte på papperet i alla fall. Jag skrev också att de flesta nyförvärven visat sig vara sköna gubbar i omklädningsrummet, men utan att visa så mycket mer.
Men nu vet vi att i stort sett alla de spekulationerna var fel.
Både Patrik Spångberg och Daniel Lehnbom har fungerat utmärkt i var sin roll på isen, och på bänken har det fungerat under matcherna, inte minst med den taktiske jokern Mattias Sjöholm i en sent påkommen ledarroll.
Vi vet också att Erik Ivarsson blev ett pangförvärv som lyft hela laget, och även visat konster med boll om nu någon trodde något annat.
Dessutom har IFK saknat viktige Eric Ågren i båda matcherna mot Kungälv och ändå vunnit båda gångerna. IFK var alltså inte alls så sårbart för skador.
Nyförvärv som Eric Lisell, Nicklas Ögren och Emil Ring, alla oprövade kort egentligen, har också presterat mer än man kan begära i spelet. De har varit så mycket mer än bara härliga snubbar i gemenskapen bredvid. Där hittade IFK helt rätt i sina värvningar.
Emil Ring har inte ensam ersatt Robin Östh, men han har gjort det bra tillsammans med hela laget, vilket gjort att Östh inte saknats. Inte så som jag trodde att han skulle saknas. IFK har inte varit så trubbigt som jag befarade.
Det var också laget som vann i den avgörande matchen mot Kungälv. Skyttekungen Lukas Persson fanns där i motståndarlaget, men han var helt osynlig i hemkomsten till Motala och då hade ett ihåligt Kungälv inte mycket annat att komma med.
Jag hade rätt i en sak, målvakten Jussi Aaltonens betydelse. Jag förstod att han skulle göra en ny säsong av elitserieklass och det är från honom IFK byggt hela sitt försvar. Det är bara hans utkast som inte synts så mycket som anfallsvapen, men det kanske kommer till kvalet.
Kvalet då? Ja, här är drömgruppen för IFK: Falun, Gripen, Tellus. Här är mardrömsgruppen: Ljusdal, Kalix, Tillberga.
Hur det går vågar jag inte tippa. Men jag vet att IFK har chansen, oavsett motstånd. Så mycket energi finns det i det här skrällgänget.