Det var ett 40-årsjubileum som jag livekommenterade med stor glädje i Motala sporthall på söndagen. Det var för övrigt roligt och trevligt i vimlet hela veckan. Jag var i hallen alla dagar, vilket ni kunnat följa i alla möjliga kanaler.
Boren futsal cup kom tillbaka efter tre års pandemiuppehåll, och det var en del som förändrats sedan förra gången 2020. Borens IK, en rutinerad och skicklig arrangör som i stort sett kan mäta sig med Vätternrundan och SMK Motalas folkrace när det gäller att hålla samman ett flerdagarsevent, hade markant minskat prispengarna och man hade satt ihop huvudturneringar där futsalklubbar inte var välkomna.
Det var vågat av Boren och det fick också följder. Nästan inga vassa lag utanför Motala kommun anmälde sig på varken dam- eller herrsidan. Den klass av gäster långväga ifrån, som vi sett dominera upplagorna före pandemin, lyste helt med sin frånvaro. Sänkningen av prispengar kan ha spelat roll.
Motalaklubbar och Motalabor bevarade dock det nya BFC i sina hjärtan, det var uppenbart. 3 000 åskådare på fem dagar, och över tusen på finalspelet, är bra siffror när IFK-bandyn snittar 600 på sin bandy och Piraterna bara dryga tusen på sin speedway.
Alla Motalalag plockade också fram det absolut bästa man hade till turneringen. Det gjorde att LSW vann på juniorsidan, Boren hade tre av fyra semifinallag på damsidan, och det som jag tippade, att bara Boren 1 och LSW 1 kunde hota Maif i herrturneringen, var också helt rätt. Även om Rimforsa hade sina ljuspunkter i en av cupens bästa spelare i ex-ÅFF:aren Daniel Rambin.
Men duellerna lokalt var häftiga. När Noah Nylander i Maif räddade futsalstraffen från Leon Zeka. Den sistnämnde som lite burdust ratades av Maif för något år sedan. Nekades revansch här. När också Maifs Simon Karlsson i finalen brottades med Mikael Sonesson, vilken tungvikt, och när Albin Ödberg, back i fotboll, briljerade som teknisk forward i futsal. Maifs Ödberg var turneringens bäste. Det var både kul att Maif vann och att lillebröderna bjöd så bra motstånd.
Lokalderbyn räckte för att publiken skulle komma. Den här gången i alla fall, med återkomstens behag. Men futsalspecialistlag eller inte, nästa år vill jag se ett par lag från Norrköping, några från Linköping, nåt bättre från Mjölby och Örebro. ÅFF också. Många saknades nu.
Jag älskar BFC, men för mig ska det vara mer än ett Motalamästerskap.