Det ska sägas att det är en sargad IFK-trupp som stänger elitserien efter 26 omgångar. Nicklas Ögrens skrev, Albin Rohléns axel, Anton Spångbergs huvud och nu en sydd arm på Oskar Hulthammar efter Hammarby senast är sådant som spökar. IFK får gräva en del i reservleden för att få ihop lag nu i slutet av säsongen.
Men ändå hittar jag åtta punkter som pekar på att IFK nästa säsong gör klubbens 39:e vinter i finrummet.
*Positiv epilog. Fyra betydelselösa poäng, men ändå viktiga för självförtroendet.
*Bästa elitserielaget. IFK är bättre spelmässigt än Vänersborg. Det är bara hörnorna IFK behöver vara rädd för.
*Tempot. IFK kommer att ha ett högre tempo än de allsvenska lagen.
*Målvaktskungen. Jussi Aaltonen är bra nog för att vara i semifinal eller final. I ett kval sticker han ut rejält och blir IFK:s bärande nyckelspelare.
*Hetare offensiva spelare. Philip Florén gjorde fyra kassar i Vänersborg och jag ser mer glöd nu i Jonas Enander.
*Moralen tillbaka. IFK har ändå stridit bra på sistone, frånsett ett par genomklappningar mot topplag.
*Ytterhalvorna. Jag tror skickligheten hos Albin Bjerkegren och Casper Hänninen kommer märkas mot allsvenska lagen.
*Styrelsens besked. IFK:s platsannons om ny klubbchef ska inte underskattas. Viktig framtidssignal om IFK:s elit-attityd.
IFK Motala är också av tradition ett vältränat lag och tränaren Simon Hansson går i de fotspåren. Han deklarerar att laget ska ligga i och träna ordentligt nu i två veckor inför kvalet. Alltså inte vila sig i form. IFK blir svårstoppat.