Det är så den brukar kallas, den här speciella bandydagen.
I det avseendet är det väl rätt tydligt att IFK Motala drog en av de största nitlotterna när man fick bortamatch.
Mot Västerås SK.
Hur kul var det, egentligen?
En hemmamatch på annandagen är givetvis alla klubbchefers dröm. Det är då man slå på stora trumman och räknar med att vändkorsen snurrar betydligt fler gånger än en onsdag i november.
För IFK blev det inte så. Man får fokusera på fredagens hemmamatch mot Bollnäs istället och hoppas på att helglediga Motalabor och andra har lust att gå på bandy även då.
3 794 personer i Västerås, som haft ett snitt på bara drygt 1 200 tidigare, visar hur viktig den här dagen är för bandyn. Och för klubbarna.
Och förmodligen gick pulsen i alla fall ner lite grann på VSK:s luttrade kassör i tider då föreningen haft det rejält kämpigt med det ekonomiska.
Hur som helst blev det här en match helt i publikens smak.
Det var gott om känslor både på isen och på läktaren när IFK överraskade alla och gick fram till ledning med 4–2 en bit in på andra halvlek.
Så långt hade IFK:s sätt att spela skapat stor frustration i hemmalaget. IFK:s täta defensiv, med ett extremt uppoffrande spel för varandra, gjorde hemmalagets spelare otåliga och förbaskade.
Precis som senast IFK mötte ett annat topplag, Bollnäs.
Publiken visade också sitt tydliga missnöje genom att bua när hemmalaget missade passningar eller vände hem istället för att spela bollen framåt och anfalla.
Men till slut tog saker och ting ut sin rätt.
IFK är ordentligt märkta av den senaste tidens skador och den redan från början tunna truppen är nu så liten att man knappt får ihop lag.
Det var kanske lite att ta i, men tätt matchande och hård press på bärande spelare gör att luften till slut tar slut.
Målen började ramla in i andra halvlek och att VSK vände till en ganska klar seger till slut var inte mycket att säga om.
En eller två poäng för IFK mot serieledarna på bortaplan hade varit en stor skräll. Det är nog alla överens om
Nu handlar det om att så fort som möjligt glömma och gå vidare. Det är ny match redan på fredag. Och söndag.
Till sist: Härligt att få se en bandymatch som under 90 minuter kunde avgöras på fin is.
Ingen ska säga annat än att en hall är överlägsen på det viset, här börjar aldrig bollen hoppa efter 20 minuter och göra det omöjligt för spelarna att passa bollen på isen.
Det är ju det här vi vill se.