Jag var inbjuden till Motalaidrottens traditionella frukost i Gamla Folkets hus i fredags morse. För att berätta om hur vi på lokaltidningen tänker om jämställdhet. Jag beväpnade mig med ett förberett försvarstal, eftersom jag ju vet att det inte är tillräckligt många tjejer i spalterna. Vi pratar allt oftare om det kan jag meddela, hur vi kan få med ännu fler tjejer och kvinnor i reportage, porträtt och videointervjuer.
Det är något vi absolut kan bli bättre på.
Skäll är man ju van vid som lokaltidningsjournalist, men den här morgonen överraskades jag av beröm redan innan jag rest mig upp för att svara på eldsjälarnas frågor. Senaste veckans MVT hade gåtts igenom och jämställdhetsmässigt såg det bra ut, tyckte idrottsföreträdarna. Skillnad tyckte man det var med kvällspressen, där det ansågs att kvinnliga idrottare mest är med på annonsplats och mindre i nyhetsbevakningen som mest består av manlig ishockey och fotboll.
Nåväl, jag kan bara svara för hur vi på Östgöta media som gör MVT tänker. Vi är kommersiella precis som kvällstidningarna. Vi har inget public service-ansvar utan vi försöker ta reda på vad läsarna och tittarna vill ha, vad de är mest intresserade av, och sedan försöker vi leverera det.
Om damidrotten är bra och framstående blir det då förstås mycket damer i rapporteringen. Det finns inget könsöga där vi medvetet skriver om saker av jämställdhetsskäl.
Prioriteringsordningen måste bli utifrån vad som är mest intressant.
Jag berättade på frukosten att jag ofta fick beröm under min tid på Gotland, på GT-sporten, för att vi skrev så mycket om tjejer. Det var enkelt att förklara. Våra tre största lag var damlag: Endres innebandy, Visbys basket och Dalhems fotboll. Jag sade att det var tjejernas förtjänst att de tog plats, inte tack vare tidningen.
I Motala-Vadstena är det lite mer manlig dominans på eliten. Individuellt finns det bra kvinnor, som Maja Nilsson och Stina Blackstenius, men om vi tittar på lagen är det männen som regerar i och med IFK-bandyn, Maifs division 2-fotboll, Piraternas speedway, Solfjäderns förbundsinnebandy på herrsidan, Västers pingis och Teknovas squash.
Damlagen i kontinuerligt seriespel finns där i bakvattnet i form av handboll, innebandy och fotboll, med mera, men är inte lika högt upp och inte lika klickade som vi säger när vi mäter trafik på hemsidan.
Det är klart att det märks då i vår bevakning.
Jag sade på frukosten att det finns tre delar som kan bidra till att det blir en mer jämställd idrott. Vi journalister kan förstås gå i andra cirklar för att hitta fler tjejer att skriva om, men det är också upp till idrotten och dess strukturer att satsa mer på tjejer och mer prioritera den kvinnliga delen av sina föreningar. Det är också upp till tjejerna själva kan jag tycka. Att ta plats i form av en större vilja att vara med i intervjuer och reportage, en större drivkraft att ta poster i styrelser och att slåss på ett bättre sätt för resurser till sitt lag. Att helt enkelt satsa mer och lägga mer tid på sin idrott.
Vi var helt överens där i fredags: Idrotten är inte jämställd och är det inte på långa vägar. Mycket arbete krävs för att jämna ut de orättvisa skillnaderna. Alla kan vi bidra till det.