Tidigare i veckan pratade jag med ÅFF-managern Roar Hansen och frågade vad han trodde om Frejs match mot Trelleborg.
– Trelleborg vinner. Jag kan inte tänka mig annat, sa Hansen.
Rätt typiskt att han hade fel.
Det har ju varit en sådan säsong i Åtvidaberg.
Det mesta, för att inte säga allt, har blivit fel.
Efter resultatet på Vikingavallen i Täby på fredagskvällen är det definitivt. ÅFF ramlar ur superettan och hissen nedåt i seriesystemet fortsätter. Sommaren och hösten har varit en enda lång vandring i mörker och den stora frågan är – vad händer nu förutom att det förhoppningsvis blir division 1-derbyn mot Linköping City?
Egentligen finns inte så mycket att välja på. Ännu en gång måste ÅFF börja om, satsa ungt, nosa under varenda sten efter talanger och få tillbaka den själ och det hjärta som allt tydligare saknats. Det är inte många spelare som kommer att vara kvar på andra sidan nyår. Klubben befinner sig i utsatt läge, har tappat en stomme med historik och av olika anledningar blivit mer av en klubb med för många spelare som när de åker hem åker någon annanstans.
Så bygg nytt. Var konsekventa. Bestäm er för en identitet och stå för den. Satsa på den egna akademin – ni har helt enkelt inte råd att inte göra det.
Division 1 behöver inte innebära döden, fråga bara BP och Öster, men ledningen behöver visa handlingskraft och välja spår för återtåget. Hellre att det tar lite tid att bygga en hållbar grund än att det blir något som platsar i ”Fuskbyggarna” på tv. Och allra viktigast: i fortsättningen måste verkligheten och plånboken gå hand i hand.