– Det är ingen sport och det är på låtsas. Men greppen de gör ska se ut som riktiga grepp från kampsporten. Det ska likna sport, säger han.
Wrestling är en typ av underhållning där de brottarna oftast spelar antingen en god eller en ond karaktär. De kliver upp i en typ av boxningsring och attackerar varandra. Det kan vara allt från ett slag i ansiktet till att en av dem klättrar upp på en stolpe för att sedan slänga sig på motståndaren. Ingenting av det som sker är på riktigt utan allt är ett skådespel.
En naturlig undran blir då: Hur dömer man en teater?
– Det är en bra fråga. Man kan säga att domaren är där för att ge legitimitet till det hela. Det ska vara en person där som kan reglerna och dirigerar brottarna.
– Det är också mycket av en säkerhetsfråga. Under matcherna händer något vi kallar för "spots", alltså lite större grejer, typ stora hopp exempelvis. Då brukar man kolla att utövarna är okej. Det är den viktiga aspekten. Sedan ska domaren också sälja in det till publiken genom att reagera på olika "moves" som brottarna gör.
Intresset för wrestlingen började för runt 13 år sedan när Teo var nio år. Hans bonuspappa gillade att titta på de amerikanska galorna. Teo fastande för det som han beskriver som en blandning av teater, reality-tv och kampsport. En egen typ av underhållning som han tycker är häftig.
– En vanlig wrestlingshow är som en blandning mellan en teater och ett kampsportevent. Man har två deltagare som tävlar mot varandra där man kan vinna på att den ena antingen ger upp, en person blir knockad eller att en av brottarna har båda axlarna i marken och domaren räknar till tre. Den första matchen är ofta en introduceringsmatch. Sedan i slutet brukar det bli lite mer "wild" med de lite större namnen.
Han berättar att han är fullt medveten om att wrestling kan te sig som barnsligt. Det krävs att man accepterar konceptet.
– Det är väldigt uppblåst och grandiost. Men i den kontexten köper man det och då fungerar det. Det är logiskt. Det är nästan som en tecknad film, kan man säga.
Att det är en amerikansk företeelse, det är där som de allra största galorna arrangeras, märks när Teo pratar. Han varvar engelska ord med svenska för att förklara de olika delarna av en match och allt som sker runt omkring.
– Jag vet inte riktigt hur jag ska översätta vissa ord för det finns inte riktigt någon vettig översättning, säger han och skrattar lite.
Wrestling är inte stort i Sverige, uppskattningsvis rör det sig om några hundra personer som är engagerade. Det gör att de allra flesta känner varandra. Är det så att man vill hjälpa till runt ett evenemang är det inte några konstigheter.
– Jag åkte och tittade på olika shower i Sverige och åkte på en "tryout" (uttagning reds anm) i Malmö. Jag lärde känna folk som är inne i det här och de var jättetrevliga. Vi pratade efter shower. Jag frågade om jag kunde hjälpa till och på en show i Stockholm fick jag vara med och bygga upp ringen. Sedan efter en gala i Göteborg fick jag frågan om att vara domare och tackade ja.
Utöver dömandet har Teo Oliv en annan wrestlingdröm. Det är att det ska bli en gala på hans hemmaplan i Motalas gamla verkstadsområde.
– Om jag lyckats komma in och bli wrestlare så hade det varit jävligt mäktigt att köra i Lokverkstan i och med att jag vuxit upp i det här området, säger han.