Matthias skrattar och slår sig ner i en brun skinnsoffa i träningslokalen i Mjölby. Han har precis värmt upp och torkar svetten ur pannan.
– Det är nog bara min bror som vet att min förebild är en liten animerad figur i ett tv-program, säger han.
Det handlar om en muskulös filur med svart spretigt hår, ritad av japanen George Morikawa. ”Ippo” som han heter, går i high school, börjar boxas och plockar förstås snart en massa titlar.
Och du ville bli som han?
– Precis!
Och alldeles olika är kanske inte de båda kampsportarnas karriärer. Matthias säger visserligen att han inte var någon jättetalang i boxning, men han har tagit grunderna med sig till MMA-ringen, utnyttjat dem väl och plockat titlar i amatörligan.
Nu väntar en tillvaro som proffs.
– Matthias har inte mycket mer att hämta som amatör, säger Melker Hagelin, tränare i Mjölby fight gym och Matthias coach. Han har vunnit SM och flera andra tävlingar och det är dags för proffsgalorna.
Dit får dock inte vem som helst tillträde. Det handlar om att ligga på arrangörerna och göra reklam för sig själv och eftersom galorna är få och debutmatcherna ännu färre är det tufft.
Men trägen vinner och i början av sommaren fick Melker och Matthias veta att de fått en match vid IRFA-galan i Stockholm, den 17 september, alltså nu på lördag.
– Det är häftigt, säger Melker. Vi är bara ett tiotal här i klubben och en så liten förening borde inte kunna få fram en så duktig fighter egentligen.
Framgången stavas kort och gott – gemenskap.
De tio som tränar tillsammans kämpar lika mycket för varandra som för sig själva.
– Vi hjälper varandra, stöttar och kommer med råd. Det är väldigt kamratligt här och det är skönt, säger Matthias.
När beskedet om platsen i galan kom lade Melker upp ett tufft program för sin adept. Han tränar minst sex gånger i veckan och missar inte ett pass.
– Han har blivit kallad ”maskinen” av en SM-kombattant, säger Melker och ler.
För motståndet på lördag står Johannes Lundström från Uppsala. De möts i viktklassen -80 kilo.
Vad vet du?
– Att han har gått en proffsmatch tidigare och förlorat. Och att han har brunt bälte i brasiliansk jujutsu och är stark på marken. Mitt mål är att hindra honom från att utnyttja det, men om vi ändå hamnar på mattan så vill jag slå mycket för det är inte tillåtet i jujutsu.
Och dina styrkor?
– Jag är småbra på allt. Jag är varken jättestark eller jättesvag.
En blåtira på vänster öga vittnar om en hård kamp på träningen häromdagen. Men kampsport gör ont, det är inte mycket att yvas över.
– Så är det ju, men det är så roligt att det är värt det, säger Matthias.
Han snörar på sig boxningshandskar och går ut på mattan. Riktar några slag mot mitsarna som Melker håller upp och träffar sedan med en kraftfull spark. Det tar någon sekund innan ljudet av smällen klingar av i den stora, spartanska lokalen.
Det är ett drygt år sedan Matthias gick en match senast och kroppen börjar längta.
– Jag är sugen, säger han, men känslorna går upp och ner. Ibland tänker jag att jag skiter i det, sen blir jag nervös, rädd och sedan sugen igen.
Skiter i det?
– Ja, men jag vet ju att det är för att jag är rädd för att göra bort mig och få spö. När de känslorna kommer brukar jag ge mig ut och springa eller gå till gymmet, då går det över.
Hur går matchen?
Han är tyst en stund.
– Jag vill inte förlora. Så mycket kan jag säga.