SM-slutspelet går vidare, Linköpings HC spelar i kväll femte kvartsfinalen mot HV 71 och Sebastian Karlsson njuter. Lite skillnad mot i fjol då forwarden drabbades av hjärnskakning i sista play in-mötet med Modo och missade matcherna mot Frölunda och Skellefteå.
Nu är han med igen.
– Två–tre timmar före match brukar tankarna dyka upp i huvudet. Fasen, vad fantastiskt det här är. Jag har verkligen världens bästa jobb. Då kan jag bli lite irriterad över att jag inte njuter tillräckligt, säger han.
Pressen?
– Största drivkraften är att du vill vinna, men du tänker inte att du måste vinna. Jag gör i alla fall inte det.
LHC hade 2–0, tappade till 2–2 – men lyckades komma tillbaka och vinna med 4–2 i torsdags. Det betyder att det nu är utjämnat i den häftigaste av årets kvartsfinalserier.
– HV har blivit som en rival. Dessutom är det bra resor som inte tar en massa energi. Fantastiskt att få spela sådana här matcher. Man önskar att fler skulle få uppleva det här. Det är den roligaste tiden på året. Att vara inne i slutspelsbubblan och att få slitas mellan hopp och förtvivlan, säger Sebastian Karlsson.
28-åringen från Göteborg (jodå, det hörs fortfarande på dialekten) är inne på sjätte säsongen i Linköping. En av dessa grovjobbare som betyder så mycket. Senast i Jönköping fick han tidigt en ny roll med stjärnduon Jeff Taffe och Jacob Micflikier.
Det gick bra det också.
– Jag är nog ganska anpassningsbar av mig. Det gäller att hålla koll på spelet i egen zon så att Jeff och Jacob kan koncentrera sig på offensiven. Sedan får jag försöka bröta lite med HV:s backar också.
Svårt att bli center igen?
– Nja, du kommer ganska snabbt in i det. Det låter kanske motsägelsefullt, men det är nästan lättare när det är slutspel och tempot höjs. Då behöver du inte tänka så mycket.
Karlsson hade en svart avslutning på säsongen i fjol med dubbla hjärnskakningar efter otäcka tacklingar av Färjestads Christian Berglund och Modos Richie Regehr. Mådde inget vidare och drabbades av flera bakslag på vägen tillbaka. Han hymlar inte om att det var en tuff tid, men kände aldrig någon oro över att karriären skulle vara över.
– Rädd? Nej, det har jag aldrig varit. Är du rädd på isen gör du inget bra jobb. Däremot lärde jag mig att uppskatta vad det betyder att vara frisk och hur jag skyddar mig på ett bättre sätt.
Matchen i kväll?
– Det blir säkert tufft, grinigt och hög intensitet. Jag tycker att alla fans och alla spelare gjort sig förtjänta av fullt hus, säger Sebastian Karlsson.
Han tystnar för ett ögonblick innan han tillägger:
– Det är nästan så att man själv hade velat sitta på läktaren och se de här matcherna.