19-åriga Klara Banemark började spela ishockey 2015. Då höll hon redan på med innebandy och fotboll.
– Jag har alltid varit intresserad av hockey och min pappa och bror har spelat. Då blev det naturligt för mig också att prova. Från början var det mest som en kul grej, men sedan har jag fastnat alltmer för hockeyn, berättar Klara.
Vad fick dig att fastna för sporten?
– I innebandyn blev jag mest utvisad hela tiden, haha. Jag spelade för tufft. Jag gillar med hockeyn att det är lite tuffa tag. Det fysiska spelet. Sedan är allt det andra kul också, med att åka skridskor och så.
Fram till ganska nyligen var Klara även målvakt i fotboll. Hon spelade senast i BK Kenty, men valde att sluta när laget inte lyckades med målet att gå upp till division 1.
– Fotbollen har gått först länge och jag tycker det är roligt. Kanske har jag en större framtid inom fotbollen egentligen, men nu känner jag att det är hockey jag vill hålla på med. Det ligger mig varmt om hjärtat.
Klara berättar att hon var back från början, men på senare år sadlat om till center.
– Det passar mig bra. Man får styra spelet mycket och bidrar både offensivt och defensivt.
Vad har du för styrkor som spelare?
– Jag är stark fysiskt och har storleken. Sedan har jag bra spelsinne och killer instinct. Tekniken och skridskoåkningen behöver utvecklas, men egentligen går det ju alltid att förbättra allting.
Efter tre säsonger i Motala AIF bytte Klara till Linköpings HC. Där har hon spelat i D18-laget och gjort en hel del mål och assist. Klara blev även lagkapten direkt när hon kom in i laget.
Den 19-åriga Motalatjejen har alltså bara spelat ishockey i ungefär fem år, men redan är hon en duktig talang och en ledartyp i LHC:s division 2-lag.
– Jag har utvecklats snabbt, genom att spela med bra medspelare i LHC. Sedan har min pappa gett olika tips, vare sig jag vill det eller inte, haha, berättar Klara.
Men nu är det alltså färdigspelat i Linköping. Banemark har fått ett stipendium och kommit in på St. Norbert College i De Pere, Wisconsin. Där ska hon i fyra år framöver plugga - och lira hockey.
– Jag har alltid velat göra något stort och komma iväg från Sverige efter gymnasiet. Det är något jag tänkt på länge. Nu ska det bli verklighet, vilket känns riktigt spännande.
Har du någon aning om vad du har att vänta?
– Wisconsin är ganska kallt, lite som Sverige. Sedan vet jag att det är mycket hockeykultur och så. Angående skolan och laget har jag redan varit i kontakt med dem, så jag har börjat lära känna mina lagkamrater lite redan. Det känns skönt.
Klara berättar att laget tränar fem dagar i veckan, och spelar matcher två gånger i veckan.
– Det är tio timmars bortaresor ibland, och mycket träning. De tar hockeyn på stort allvar.
Vet du hur du står dig jämfört med dina lagkamrater?
– Jag tror de är ganska bra, så där är man lite nervös. Jag är ju inte så erfaren eftersom jag började i ganska sen ålder. Men jag har hört att det är lite bättre än division 1 i Sverige.
Slutligen, vad har du för mål med hockeyn?
– Det är klart att jag hoppas på en transfer i framtiden till något bättre lag. Sedan har jag, som de flesta som spelar hockey, en dröm om att spela i SDHL. Så vem vet, kanske kommer jag tillbaka till Sverige och spelar här i framtiden. Men just nu vill jag bara utvecklas så mycket som det bara går, avslutar Klara.