Efter den senaste värmeböljan är det en rätt färglös svensk vårdag.
Ingen sol, inget regn, ingen blåst.
Mest grått.
Jonas Gustavsson har just klarat av sin första träning med Linköpings HC. Efter åtta säsonger i Nordamerika har stjärnmålvakten vänt hem till Sverige.
– Tankarna fanns redan förra sommaren, men nu har vi köpt hus, vi har barn och dagisplats. Jag ser fram emot att rota mig här. Den lyxen kan du inte kosta på dig när du vet att du nästan när som helst kan bli skickad var som helst. Alla åtta år där borta handlade om att spela till sig ett nytt kontrakt. Nu behöver vi inte sitta vid middagsbordet och diskutera om vi ska packa upp den där flyttlådan eller inte, säger han.
Inget för givet
32-åringen ler när han säger det.
Sedan stora genombrottet och SM-guldet med Färjestad 2009 har han uteslutande spelat i Nordamerika och totalt gjort närmare 200 NHL-matcher för Toronto, Detroit, Boston och senast i Edmonton.
Nu väntar LHC – och en större roll.
Så är det tänkt.
Han säger:
– Inte så att jag tar något för givet. Du ska förtjäna det du får. De senaste åren har jag vetat att även om jag håller nollan så tar det två veckor till nästa start. Jag har hamnat i ett fack som andremålvakt i NHL och vet att det blir 20 starter på en säsong. Det blir inte mer. Det blir inte två matcher i rad.
– Spelar jag bra här har jag möjligheter att få spela mer, säger Jonas Gustavsson.
Press
LHC:s nya målvakt hör onekligen till kategorin med lättsnackade idrottare.
Han pratar.
Jag lyssnar.
– Jag har alltid satt hög press på mig själv. Har jag inte hjälpt laget att vinna matchen blir jag arg på mig själv även om det inte är mitt fel. Det blir ingen skillnad nu. Bara för att jag varit många år i USA och Kanada kan jag inte glida på en räkmacka här. Du måste hela tiden bli bättre. Står du still blir du snart omsprungen av så många andra.
– Skillnaden när du blir äldre. . . är du runt 20 har du kanske mer fokus på din egen karriär. Nu är det mer att bidra till att laget går bra. Framförallt i Nordamerika får du armbåga dig fram. Du kanske inte alltid vill att den andre målvakten ska gå så bra, för då kanske han snor dina möjligheter. Det är väl lite mer av den attityden däröver. På gott och ont.
Olika faser
Han tittar sig omkring i gymmet där en efter en lämnat för att ta sig in till omklädningsrummet.
Funderar några sekunder.
Säger sedan:
– Jag tror att det handlar om olika faser i livet och i karriären. Det handlar inte längre om att jag måste spela bra för att komma till en annan nivå och en annan liga. Jag har inget behov av att vara någon annanstans. Jag vill vara just här och vara så framgångsrik som möjligt.
– När jag tänker tillbaka så var sista året när vi vann med Färjestad bland det absolut roligaste jag upplevt. Jag vill ha chansen att få vara med om det igen och känner att det finns något här. För min del handlar det inte om att tjäna pengar eller något sådant. Jag vill vinna. Det är det ultimata målet.
Är du en bättre målvakt nu?
– Det är upp till er att bedöma, men jag hoppas ju det. Jag har lärt mig mer och stressar inte upp mig lika mycket. Men jag har inte sett en SHL-match sedan jag flyttade och gissar att jag kommer att möta bättre skyttar nu än för åtta år sedan.
– Jag tror på mig själv och att möta världsklasspelare varje dag under så lång tid borde inte ha gjort mig sämre. Det känns som om jag fortfarande skulle kunna spela där borta och då borde jag kunna göra något bra även här, säger Jonas Gustavsson.
Mer pengar
Han hymlar inte om att det fanns alternativ när väl beslutet togs att flytta hem.
– Jag hade kunnat flytta till Ryssland för att tjäna mer pengar, men då hade vi hamnat i samma situation som tidigare. Många säger att de åker dit för äventyret, men jag vet hur det är. Jag tror inte att många väljer Ryssland för annat än för att trygga familjens framtid. Absolut inget fel i det, men vi kände att det inte var dit vi ville.
– Även utöver det hockeymässiga känns det som bra läge med Linköping. Bra för en liten, ung familj att växa upp i och dessutom bara två timmar till familj och vänner i Stockholm. Det kändes naturligt. Som att det inte fanns något som jag saknade.