28 augusti. En trevlig utekväll med kompisarna hemma i Jönköping innan hockeysäsongen skulle ta fart på allvar. Det var så Oliver Wibeck hade tänkt sig att det skulle bli.
Värvad från Oskarshamn till Motala AIF hade 20-åringen sett fram emot att återförenas med sin tränare från ungdomsåren i HV71, Jimmy Komulainen.
Men istället blev det en kväll som skulle komma att sätta stopp för hans hockeykarriär.
För på väg hem så blev Wibeck nedslagen bakifrån av en för honom helt okänd man.
– Det är svårt att släppa det. Jag vet inte vad det var som hände. Som tur var hade jag min syster med mig som tog hand om mig. Jag kände direkt när jag låg där på marken att det inte hade tagit bra, säger Wibeck som trots sin ringa ålder redan drabbats av fyra hjärnskakningar tidigare.
Så att karriären skulle kunna vara i farozonen insåg han direkt.
– Den tanken kom redan natten efter att det hade hänt när jag låg på sjukhuset. Men jag försökte ändå komma tillbaka, säger Wibeck som var med i seriepremiären borta mot Lund.
Det kom att bli hans sista match i karriären.
– Jag hängde inte alls med och dagen efter var huvudvärken tillbaka. Jag har ju haft fyra hjärnskakningar tidigare så jag borde kanske ha vetat bättre. Det har ju blivit värre för varje gång och det är inte alltid symptomen kommit direkt. Ibland har det dröjt någon vecka. Men man vill ju tillbaka, säger han.
Sedan dess har han varit på ett flertal undersökningar och efter att läkarna förra veckan avrått honom från att fortsätta så insåg han att hockeykarriären var slut.
– Då fick jag klart för mig att det blir ingen mer kampsport för mig. Det har varit sjukt jobbigt, säger han och blir tyst någon sekund.
Sen säger han:
– Det hade varit mycket enklare att förstå om det hade varit en tackling man fått. Nu vet jag inte vad jag ska säga. Det är bara tomt.
Hur det går för Maif berättar han att han följer på avstånd. Men han har inte varit på plats och sett någon match.
– Jag har velat åka men sen ångrat mig i sista stund. Det känns som det är lite för tidigt att åka och kolla på laget som jag skulle ha spelat i. Jag tror det skulle bli för tufft, säger Wibeck som nu försöker anpassa sig till en vardag utan hockey.
– Jag har börjat jobba igen. Men vissa kvällar är det svårt att sova för att jag har sån huvudvärk. Men det börjar bli lite bättre. Ett tag var jag less på allting. Men nu har jag äntligen börjat få upp glädjen för vissa saker, säger Wibeck.