Våren 2015 lämnade han efter två framgångsrika säsonger Linköping och har tillbringat de senaste åren i Ryssland och Schweiz. Nu är 30-årige skåningen tillbaka i svensk ishockey – i hårdsatsande Rögle där han tillbringat många år tidigare.
Det är ingen hemlighet att LHC ville ha honom, och var berett att betala för det, men Sjögren valde att flytta till Ängelholm.
Han säger:
– Jag trivdes väldigt bra i Linköping och har bara positivt att säga. Det var där jag fick självförtroende och började sätta ribban för vem jag vill vara som spelare. LHC fanns med i bilden nu också, men det kändes naturligt att komma hem. Nu skrev vi kontrakt på fyra år och det var vad jag ville. Att vara med och verkligen bygga någonting.
Och hur känns det nu?
– Det andas mycket positivt. Det märks att klubben vill framåt och ta nästa steg. Det är en annan målsättning och en annan kravbild. Helt annorlunda jämfört med när jag var här senast. Det hade varit skitkul att lyfta klubben till en högre nivå.
När vi träffas är det fortfarande några veckor till seriestart i SHL-hockeyn.
Men det blir en premiär utan Mattias Sjögren på isen.
Han har inte velat prata så mycket om sitt hälsoläge under sommaren och hösten, men för Sporten berättar han öppenhjärtigt om det som varit och om läget för dagen. Huvudskador har gäckat ishockeyn under de senaste åren – med Mattias Weinhandl, Sanny Lindström och Ole-Kristian Tollefsen som några av de mest uppmärksammade fallen – och nu kämpar Sjögren med liknande bekymmer och har inte spelat sedan i januari.
– Jag mår bra. Sedan jag började från grunden här har vi följt en plan och den har funkat. Jag har en tränare (Cam Abbott) som fått avsluta karriären på grund av något liknande. Alla vet att jag ska vara här under lång tid och det är ingen som stressar mig för fem öre.
Är du orolig?
– Rädd är jag absolut inte. Då kan du inte spela. När pulsen och adrenalinet stiger vill man bara vara med och tävla igen. Ta och ge en tackling. Sen måste jag vara försiktig och ha respekt för det som hänt. Det har jag också.
Den värsta smällen mot huvudet kom redan i december 2016. Då blev det en månads vila innan han var tillbaka.
– Med facit i hand skulle jag inte ha spelat då. Det var alldeles för tidigt och jag fick bakslag direkt. Så det var en läxa. Men det är svårt att veta när man ska säga ifrån själv. Det kan behövas någon annan som påpekar att det kan bli mycket värre om du har för bråttom. I det långa loppet. . . vad spelar en, två eller tre matcher för roll?
När Sjögren gör comeback i vinter är det ingen som vet. Inte ens han själv.
– Det går framåt. Vi höjer träningsdosen vartefter, tar det från vecka till vecka och snackar inte om några datum. Jag tror att det är sunt. Bara dumt att komma med falska förhoppningar. Jag kom tillbaka i hit i våras och trodde att det var grönt att köra. Det var det inte.
– Jag skulle kunna pressa mig max och köra, men bakslaget som kommer gör att det inte är värt det.
Flera andra spelare har berättat om sina problem på grund av hjärnskakningar. Hur påverkas du av sånt?
– Det är min egen känsla som är viktigast. Jag kan aldrig veta exakt veta hur någon mår eller mådde, det viktiga är att jag är säker på och vet när jag kan och inte kan. Men så klart att jag lyssnar och lär. Det är jätteviktigt att höra på de här killarna. Jag vet vad de gått igenom.
Känner du någon oro att tvingas lägga av?
– Nej, inte så att det ska vara läge att kasta in handduken. Jag har tålamod. Visst har jag dagar när jag är frustrerad och förbannad, men det har jag annars också.
– Det är värre när du har ont i huvudet konstant. När du mår bra och tränar igen... det är sjukt hur fort det slår om innan du är inne i dina vanliga rutiner igen, säger Mattias Sjögren och ler.