Att spela SM-semifinal är förstås alltid speciellt.
För LHC-forwarden Moa Wernblom, 21, är just den här ännu mer speciell.
Mot Modo.
Sin barndoms lag.
– Det är inte så många av mina gamla lagkompisar som är kvar i laget, men klart att det känns lite extra att komma in som bortalag i Fjällräven center. Det var många släktingar och vänner på plats på läktaren.
Och alla hejade på LHC?
– Jadå.
Även pappa?
– Han också.
Jag inbillar mig att det ibland kan vara tufft att heta Wernblom och spela hockey i Örnsköldsvik.
– Nja, det är nog mer att ni journalister tycker det är kul att jämföra och ställa frågor om pappa, brorsan och syrran. Men det är inget jag lider av. Däremot är vi nog ganska lika allihop. Det heta temperamentet har vi gemensamt. Det har varit svårt att spela spel och sånt hemma, tävlingsinstinkten finns där och ligger djupt rotad.
Säger du Wernblom och ishockey är det svårt att inte tänka på Magnus Wernblom.
Den hetlevrade anfallaren svarade för 677 matcher i det som då hette elitserien, var en stor ikon i framförallt Modo med 266 mål och 1 268 straffminuter. Dottern Moa är hårt arbetande precis som pappa, men tillbringar inte lika mycket tid med att testa utvisningsbås runt om i Sverige.
Även om hon faktiskt började med just det efter en otillåten tackling i första bytet i första semifinalen i tisdags.
– Äh, det är sånt som händer. Jag var kanske lite väl taggad, men förhoppningsvis skickade det några signaler både till motståndarna och till det egna laget att nu kör vi. När man ligger på gränsen är man oftast som bäst.
Så hade förmodligen pappa svarat också.
Det har varit en omväxlande säsong för LHC-damerna, men nu är det uppåt och efter 3–1-vinsten häromsistens slagläge för att ta sig vidare till ännu en SM-final. Dubbla hemmamatcher väntar till helgen med möjlighet att avgöra redan nu.
– Jag måste säga att det är ett något konstigt upplägg på det här slutspelet, men vi tackar för att vi fick vinna senast och att vi nu har bra chanser att vinna på hemmaplan, säger Moa Wernblom.
Forwarden – som under vintern varit med på dubbla landslagsturneringar – är inne på andra säsongen i Linköping och säger sig trivas med det mesta.
Med laget, med staden, med jobbet på fritids och med livet i stort.
– Det fungerar jättebra. Det var skönt för mig att byta miljö. Viktigt att få lyssna på en annan röst och höra andras åsikter om en själv som hockeyspelare.
Flytten från Örnsköldsvik var också en del i att bearbeta sorgen efter den ofattbart tragiska vändning som hennes liv tog för snart två år sedan när pojkvännen och Modomålvakten Markus Olsson hittades död efter en olycka. Han blev bara 20 år.
– Det kommer alltid att finnas med mig, men hockeyn har verkligen hjälpt mig jättemycket. När det var som var värst betydde det mycket att komma ned till hallen, göra ett bra träningspass och träffa kompisarna. Att kunna släppa andra grejer, fokusera på hockeyn och på vad jag gör här och nu. Det var ett ställe som jag kunde fly till.
– Sen…att komma iväg från stan där minnena finns kvar har också hjälpt mig, säger Moa Wernblom.
Du tänkte aldrig tanken att lägga av?
– Nej, det fanns inte. Jag ville hellre träna mer för att koppla bort det som var i vardagen annars.
Planer fanns att söka in på college i USA i höstas, men efter moget övervägande valde LHC-forwarden att bli kvar på svensk mark. Nu går kontraktet ut efter säsongen och framtidsplanerna läggs tills vidare på is.
Det är ett guld som ska jagas först. Wernblom var med om finalförlusten mot Luleå i fjol och vill högst ogärna uppleva något liknande igen.
– Det blir bara roligare och roligare med hockeyn. Framförallt så här års är det skitkul. För min del har det varit lite sämre med poängen, men jag tycker ändå att jag har utvecklats och gjort det helt okej. Jag hoppas att både jag och laget har mer att ge. Vi har bara spelat en tredjedel av slutspelet än.
Är ni i final på söndag kväll?
– Det är målet.