"Det kan vi vara stolta över"

Richard Jernér började gå på ett fåtal matcher i Saab arena varje år med sin familj och sakta men säkert utvecklades det till något mer. Då han är en person som känner att saker och ting blir mer givande om han är engagerad sökte han sig till LHC:s tifogrupp. Nu har det gått fem år sedan han gick med i sammanslutningen och i fyra av dem har han varit ansvarig.

– På något sätt handlar det om gemenskap. Sedan har jag såklart en förkärlek till idrott, laget och staden. Men att få det lilla extra och kunna gå upp på läktaren med känslan att det är 100–150 personer där som man känner till på ett eller annat sätt är speciellt. Att sedan vara med och driva det framåt till något som kan bli ännu större och ännu bättre ger mycket glädje och stolthet, säger Jernér och ler.

Hur fungerar det från idé till verklighet?

– Vi har lite olika ansvarsområden i gruppen. Men i regel är det en som kommer med designen och så är det en form av ledande grupp som tar ut hur det ska gå från idé till verklighet. Sedan är vi ett större gäng som arbetar med att ta fram det tillsammans.

Hur lång tid tar det ungefär?

– Det beror på storleken. Det finns saker som kan gå på en veckas arbetstid om man jobbar varje kväll och saker som kan ta flera månader. Den längsta tiden vi har lagt ner är flera hundra arbetstimmar totalt. Men det har vi inte hunnit med så många gånger än, säger Jernér och skrattar till.

Under säsongen 2018/2019 skapades det ett par uppmärksammade tifon – och förhoppningen är hålla samma nivå, om inte bättre, till den kommande.

– Vi ska försöka leverera på den nivån vi gjort de senaste åren och förmodligen öka antalet tifon per säsong så det blir mer frekvent. Vi försöker växa och ta ett större ansvar med att få alla att jobba åt rätt håll och tycka det är roligt. Lyckas vi med det kan det bli väldigt fint på läktaren framöver. Vi känner ändå att vi ligger på en nivå som vi kan vara stolta över, säger Richard och ler.

Har ni planerat in några matcher redan nu?

– Det är klart det är tråkigt att börja säsongen med en tisdag hemma. Men där kommer det ändå bli något mindre för vi vill alltid göra någon grej på varje hemmapremiär. Sedan ska vi försöka hinna med ett tifo under mitten av hösten, gärna annandagsmatchen, någon i januari och någon i slutet av grundserien i februari. Om vi har turen att få spela slutspel blir det något mer, säger Richard och ler lite snett.

Med tanke på hans stora engagemang ser han väldigt många LHC-matcher och har följt de stora förändringarna som skett i laget och föreningen inför kommande säsong. Dock tror inte Richard att man kan räkna med att alla förändringar kommer ge valuta på direkten.

– Det känns på något sätt rimligt att säga att det får vara någon form av mellanår. Hittills har det sett blekt ut och det känns som laget saknar spets. Här gäller det att få ett kollektiv att arbeta ihop och lyckas man med det blir det ett jobbigt gäng att möta. Jag tror dock inte att man ska ha någon förhoppning om en topplacering. Att komma till slutspel får man känna sig relativt nöjd med.

Förra säsongen var den sämsta LHC-säsongen på länge, men ändå var publikintresset större än på länge. Kan du sätta fingret på varför?

– Jag tycker det är mycket saker som LHC gjort bra. De bjöd in till workshops med supportrar som hade en koppling till LHC av olika grad och som var i olika målgrupper. De gjorde sedan ett stort utvärderingsarbete av det och tog fram vad de behövde arbeta med. På de mötena kom det fram mycket bra saker som LHC valt att ta till sig. Det har nog betalat av sig. Sen hoppas jag att det vi gör i tifogruppen och det White lions jobbar med är givande till att publikintresset går upp också.