Arkösund ligger där vägen slutar och havet börjar. En bit bort i den vackra och myllrande skärgården ligger Världens ände, men det kan vi ta en annan gång. Gulfärgade Villa Solebo ligger på en kulle med vacker utsikt åt alla håll.
Idylliskt är bara förnamnet.
Att Roger Ekström trivs här förstår vi utan att ens behöva fråga.
– Vi har bott här i tolv år nu. Huset byggdes i början av 40-talet och när vi tog bort något fönster upptäckte vi att det var isolerat med tidningspapper som berättade om Hitlers försök till erövringar under andra världskriget.
Lägenheten i Linköping har han och hustrun Marie kvar, men det är numera Arkösund som är basen.
– Jag är nog för ung för att sätta mig här sju dagar i veckan. Det skulle jag inte må bra av. Men vi trivs verkligen och jag tror att det är lättare att koppla av härute. Jag kan sätta mig med gitarren och vi kan sätta oss och spela Yatzy på altanen.
– Man sover bättre också när det är så tyst och bara naturen och vinden som hörs, säger Roger Ekström.
Några timmar senare, efter avklarad husesyn, middag med olika typer av välsmakande lax och en kortare båttur från Arkösund, befinner vi oss på Kopparholmarna i det yttre kustbandet. Under många år var här militärt område och stängt för allmänheten. Nu är det naturreservat och flitigt besökt skärgårdspärla.
Det känns lite som lugnet före den LHC-säsong som inleds i kväll.
Hur det blåser?
Tja, något oklart.
Efter ett antal sämre år och till och med missat slutspel i våras och med en vision om SM-final inom tre år finns mycket att bevisa och mycket att leva upp till. Och ordföranden ryggar inte för de höjda kraven.
Tvärtom. Han välkomnar dem.
– Folk mår bra av press och tydliga mål. Det är det som elitidrott handlar om. Tycker man att det är jobbigt ska man nog inte vara med i LHC.
Säger Roger Ekström och får syn på några får på en smal spång en bit bort innan han fortsätter:
– Jag såg inte det komma att vi skulle missa slutspel i våras. Det gjorde att det blev uppförsbacke. Men vi löste ekonomin med nyemissionen och jag har ingen känsla av att någon ser på oss som det där lindansarlaget.
– Samtidigt ska vi inte hymla om att vi tappat vår plats i näringskedjan. Vi måste göra varumärket LHC mer synligt på hockeykartan igen. Ibland önskar man verkligen att man kunde snabbspola så att man fick veta var vi är i mitten av mars.
58-åringen har en lång karriär inom idrottslivet bakom sig. Alla sportintresserade i Linköping under 1980-talet minns säkert hur IFK Linköping, med Ekström som ung succétränare, skapade basketfeber i stan. Det var fullsatt i match efter match och spelare som Carl Woodard, Ken Washington och Kris Grundberg bjöd på show.
Det är en annan tid nu.
Sen blev han internationell domare på allra högsta nivå inom samma idrott, satt ett antal år i olika roller i IFK Norrköpings styrelse och är nu inne på andra året som LHC-bas. Civilt lämnar han i höst chefsjobbet på Swedbank och kommer att under det närmaste dryga året vara arbetande ordförande för att förbereda för den nya klubbdirektör som ännu inte är anställd.
Ärligt talat: hur illa ute var ni innan nyemissionen? Jag hör till och med rykten om konkurshot.
-– Nej, inte konkurs. Så illa var det absolut inte. Däremot var ju risken uppenbar att inte klara kravet på sex miljoner i eget kapital. Då hade vi hamnat under kontrollår och det hade inte varit bra att rycka det kortet direkt bara för att göra det lätt för sig här och nu.
– På det sättet var jag aldrig orolig. Framförallt inte när jag märkte gensvaret för nyemissionen. För ett år sedan hade vi aldrig lyckats på samma sätt. Aldrig. Det är ett tecken på att vi gör något rätt trots att det inte blev slutspel.
Det måste det bli nu.
– Absolut. Allt annat vore ett misslyckande.
Vad är slutspel då?
– Jag tänker kvartsfinal.
Vad har ni budgeterat med?
– Åttondelsfinal räknar vi med. Topp tio. Inte mer än så. Då ska det bli plus minus noll. Då har vi inte med de tv-pengar som du får om du uppfyller ett antal kriterier och det vet vi att vi kommer att göra.
Efter senaste säsongen och avklarad emission uppgår det egna kapitalet till runt elva miljoner kronor. Det är en start, men måste bli mer.
Roger Ekström säger:
– Vi kan inte sätta sprätt på alla pengar år ett. Det vore inte seriöst. För mig är det ofattbart hur en verksamhet som omsätter 150 miljoner år ut och år in ska vara precis på målsnöret. Ett företag hade absolut inte accepterat sådana siffror och det kan inte vi göra heller.
– Om allt går som smort, vi går till kvartsfinal och lever upp till incitamenten, då borde vi gå fyra–fem miljoner plus. Där borde vi ligga, tycker jag.
Det låter ju bra. Men varför har ni inte gjort det innan?
– Jag förstår frågan och önskar att jag hade svaret. Om vi lagt tre miljoner på en sen värvning hade det varit en sak, men det har vi inte gjort. Det blir min största uppgift, att verkligen få bättre koll på den ekonomiska styrningen. Jag är rätt säker på att det inte är herrlaget som är det ekonomiska problemet. Jag tror att det är lite varstans.
6 300 i publiksnitt i fjol. Var landar ni nu?
– Tja, vad är rimligt? 6 600, kanske. Det känns som om folk tror på det här med Bert (Robertsson). Vi behöver bli ännu mer folkliga och visa att vi är för alla. Titta på Färjestad, där det spelas Sven Ingvars och nästan alla sjunger med.
– Har du balans så att jag kan trycka till?
Säger LHC-basen när han med van hand styr båten och det blir tillåtet att blåsa på i betydligt mer än sju knop. På vägen genom Arkösundet berättar han om mardrömstiden när han som ofrivillig ordförande styrde IFK Norrköping efter allsvenska degraderingen uppe i Sundsvall.
– Det hade räckt med oavgjort, Jonas Wallerstedt sköt och vi ställde oss upp och jublade, Men bolljäveln gick i stolpen. Dagen innan var jag och min fru och såg musikalen ”Les Misarables” i Stockholm. Det borde kanske ha varit en signal.
– Jag vet inte hur många timmar jag lade på IFK året efter. Andreas Alm, som nu är tränare i Häcken, var ordförande i spelarrådet och vi hade många duster. Jag avgick efter ett år. Det var inte kul. Jag ska inte säga att det förekom hot, men det var liknande.
Har du upplevt det i Linköping också?
– Nej. Däremot har det ju förekommit elakheter mot vissa i klubben. Då det gäller att hålla fast vid en linje och inte falla undan. Någonstans får man ändå se det som ett engagemang.
Vad kan LHC lära av IFK Norrköping?
– De har gjort ett fantastiskt jobb. De ekonomiska förutsättningarna skiljer stort med tanke på fotbollens transferpengar, men förmågan att hitta rätt ledare. Först Janne (Andersson), nu Jens (Gustafsson). Det kommer att blåsa från både höger och vänster, men gör det du tror på och håll fast vid din linje. Det är så du blir en vinnare.