Videon är inte längre tillgänglig
– Helt sjukt. Men det kändes nästan sjukare förra året, jag var mer tagen då. Det var första finalen och jag visste om att jag inte skulle få spela. Det kändes riktigt hårt.
Han torkade svett ur pannan och fortsatte:
– Jag trodde det bara skulle ske en gång i livet, att man skulle ta sig till en final som spelare, att det var min chans då. Men nu står jag här.
En av de första han kramade om efter att slutsignalen gått, med 8–4 på tavlan, var brorsan Anton.
Vad sa ni till varandra?
– Vi behövde inget säga. Vi känner varandra så bra så en kram räckte.
Hur ska du fira det här?
– Det blir nog en cola och en kebab i morgon.
Inte i kväll?
– Nä, jag bor ju i Bankekind, det är rätt ont om pizzerior där...
Han log och funderade på en förklaring till varför laget tagit sig till final även i år, på dagen ett år efter att den förra finalplatsen säkrades.
– Att vi är ett jäkligt bra lag. Vi krigar för varandra och ganska kompletta. Vi har ett brett lag, samtidigt som vi har spets. Bra mix av allt, med snabba och starka backar, snabba och starka forwards.
Han fick själv sätta ett mål, till 6–3, inför en galen publik i den fullsatta sporthallen.
– Det var lite av gamla "Marre", de där målen man gjorde i division 1 för några år sen. Man fick göra sin back och gå in och hänga upp den. En härlig känsla.
Nu får laget njuta en vecka av finalplatsen, motståndare är inte klar än eftersom det blir en sjunde och avgörande match mellan Storvreta och Falun på söndag.
– Nu gäller det att ta hand om kroppen, träna lagom hårt och sen gå in i "finalbubblan". Det ska bli sååå häftigt.
Johan Astbrant, tränaren, stod i korridoren efter att laget hurrat för segern. Han pustade ut och såg faktiskt rätt tagen ut.
– Man är ganska tom nu. Samtidigt är jag glad som f-n över det vi lyckats göra. Jag måste erkänna att jag inte trodde det här kring jul.
Hur menar du?
– Då hade vi inte riktigt ett lag för de här matcherna och vi fick fajtas hårt för att ta oss till slutspel. Men väl där har vi höjt oss och spelat riktigt bra.
Vad är din förklaring till att ni står i final nästa vecka?
– Jag vet vilka spelartyper jag behöver för att spela det spel jag vill, och när Milan Tomasik och Christian Mattsson kom in i laget blev laget komplett, vi fick de verktyg vi behöver.
Ännu är det ovisst vilket lag Libk får möta i finalen.
– Men jag tror på Storvreta. Falun har för många starka kort borta. Men just nu vill jag inte tänka på finalen, nu vill jag bara njuta ett tag av att vi lyckats med det här.