Tränaren Emil Stille:
– Jag vet inte vad det är, men vi har alltid förbaskat svårt i den här hallen.
Hur förklarar du det?
– Det kan jag inte, för det är inget fel på den egentligen. Men det är nåt som inte vill klaffa när vi kommer hit.
Har du nån match kvar här?
– Nej, jag tror inte det. Jo, förresten, Universitetslaget spelar ju här och de är kanske det bästa laget så det kan bli tufft.
Vinsten blev till slut klar med tre mål, 6–3, men det var ett riktigt trögstartat lag som hade stora problem främst i den första perioden.
Är det ett bevis på att laget är på en nivå man egentligen inte vill vara när matcherna startar 09.30?
– Svar ja, sa Emil Stille. Vi hade en match med start kl 10 en annan söndag och det är givetvis inte optimalt. Men det är lika för båda lagen så det är inget att skylla på.
Från andra perioden och framåt blev tempot högre och även om Solfjädern hade svårt att komma ifrån målmässigt kändes man ändå ett snäpp starkare hela tiden.
– Det var inte så svårt att hitta vad som var problemet i början och vad vi behövde göra. Vi hade inget fart i vårt spel, vi stod still och då kan de unga killarna i deras lag, som är bra skolade innebandyspelare, hänga med ganska enkelt. När vi fick fart på det så kunde vi hota mer och då fick de svårare att försvara sig.
Matchen avgjordes med tre raka mål av Solfjädern i den tredje perioden och jakten på Rimforsa i serietoppen fortsätter. Skillnaden är nu nio poäng, men Solfjädern har två matcher mindre spelade. Den uppskjutna matchen mot Succé, som skulle spelats förra helgen, har inte fått något nytt datum än.
– Vi har spelat rätt så lite matcher den senaste tiden och det kan vara en förklaring till att det ser lite trögt ut ibland. Men jag tar med mig att vi inte stressade upp oss trots en svag start, men sen måste vi slipa på vårt powerplay, det var väldigt tydligt.