Jag har hyllat Solfjäderstaden mycket de här två veckorna efter att femte raka segern togs i Jönköpings idrottshus mot Jik ungdom. Laget har snackats upp och skrivits upp, och helt rätt efter den stabila form som Motalalaget haft i ettan. Det har inte bara varit jag heller, vi har varit många som har sett spännande saker vara på gång i föreningen.
Solfjäderstaden har hittat många sätt att vinna, har vunnit utan att prestera på topp, och har spelat en innebandy som har luktat allsvensk nivå lång väg. Många har bidragit till det.
Det har känts mumma att försöka bygga upp stämningen, med perfekt tajming till klubbens stora breddmanifestation, lagparaden, inför det här mötet med Hovslätt.
Det var också en jättekul kväll för Motalas idrott, stort att kunna fylla båda sidor av A-hallen och på uppvärmningen och under första perioden var det magisk stämning. 1 530 åskådare var den publiksiffra som nämndes och jag tror att det säkert var så många på plats. Sedan var det denna gång en majoritet som valde att se hela matchen, vilket kändes skönt för huvudaktörerna i arrangemanget, division 1-lagen.
Solfjäderns herrar njöt också av att möta sin Motalapublik, det syntes. I stolthet med sina fem raka segrar och kvalkänning uppåt.
Men det var där det brast lite. Solfjädern var tänt, men kanske lite övertänt. Laget gick i en klassisk fälla mot ett rutinerat och mer erfaret Hovslätt. Bortalaget spelade tufft, resolut och var disciplinerat. Solfjädern härförs normalt av murbräckan Jacob Larsson, men han var sig inte lik. Det är inte ofta jag sett honom så feltajmad. Kom fel i närkamper, blev utvisad olyckligt i både början och slutet av matchen i avgörande lägen och såg ut att ideligen tugga sitt missnöje med både domare och motspelare.
Emil Stille, tränaren, var inte bättre han och ägnade det mesta av sitt eftersnack till att såga domarna. Det var orutinerat, tycker jag. I pendlingsbilen tycker jag att Larsson och Stille kan snacka lite om det framöver, hur man fokuserar på rätt saker och inte låter sig komma i obalans.
Men annars vill jag hylla Solfjäderstaden som förening för den här julfesten som både är ett gulligt och mäktigt arrangemang, vilket visar att innebandyn är stor i Motala och att innebandyn i stan har mycket roligt framför sig.
Sedan tror jag fortfarande på allsvenskt kval i vår, om ni nu trodde att jag tvekade på det.