Man kan jobba mycket med reklam och olika marknadsföringsinsatser. Man kan säga på olika sätt, med snygga jinglar och coola bilder, att just det här ska folket välja.
Men i mediafloden, i det så kallade bruset och allt som händer och konkurrerar om människors tid i dag, är den bästa reklamen när andra ser att andra väljer något. Då är det så lätt att vilja haka på och följa strömmen.
Så är det med en idrottsförening som vill någonstans. Den bästa reklamen är när den blir attraktiv på så vis att människor ser att andra människor väljer den.
Kring Motalas innebandy är det många tänkbara Solfjäderspelare som stuckit ut genom att ändå inte välja Fjädern. Jag skulle kunna räkna upp ett tiotal. Klart att alla ibland då har undrat om något är fel. Var finns attraktionskraften?
Det är det där som jag tycker har vänt nu de senaste ett till två åren. I stället för att dra någon annanstans så väljer nu spelare att spela för Fjädern. Inte andra lag, utan just Fjädern. För att det är roligt, bra atmosfär, bra gäng, och för att de ser att laget och klubben är på väg någonstans.
Jag vet inte om folk förstår hur stort det är att Martin Hovlund väljer att göra comeback i Solfjäderstaden. Han hade kunnat välja att inte spela alls, eller spela för en rad andra lag. Till och med i högsta serien. Men han väljer Solfjädern, för känslan han ser finns i gruppen och för att det är spännande, det som händer i klubben.
Jag tror att Hovlund mycket väl kan tänka sig spel i Motala även nästa säsong och där hör jag fåglar viska att ännu fler intressanta spelare är på väg in bredvid honom. Det kittlar och känns...ja spännande är ordet.
Hovlund gör spets-sakerna som publiken vill se och dessutom behöver han heller inte vara överdrivet bra. Han kan vara halvbra och ändå med sin aura kring sig på planen göra laget bättre. Det syns att andra spelare, tongivande killar som Didrik Karlsson och Jacob Larsson, lyfter sig och tänder till vid Hovlunds sida.
9-4-matchen mot Växjö ungdom var tre stabila poäng, inget extra utan en dag på jobbet. Men att ha en vardagsinsats och ändå vinna säkert mot ett mittenlag i ettan visar att Solfjäderstaden har kommit någonstans.
Det är inte så länge sedan som Fjädern, inför mina förtvivlade ögon, förlorade mot bakfulla spelare i Linköping Legends och ointresserade studenter från Linköpings universitet. Om jag kallade det fritidsgårdsmässigt då så börjar det likna elit i Motalaklubbens representationslag nu.
Linus Staaf, Växjökeepern från Motala som fick släppa in nio mål i sin hemmahall den här söndagen, menade att det var disciplinen som skiljde Fjädern från hans lag. Solfjädern var klart bättre hela matchen. Men Staaf var ändå skeptisk till om Fjädern kan gå till kval. "Blir tufft, men jag hoppas ju på det", sade målvakten.
Min spaning till Solfjädern nu, med Martin Hovlund i 2020 års lag, är att tyngden finns för att manövrera ut de här unga talanglagen. Men sedan är Fjädern sårbart mot rutinerade rävar, som de mött i Hovslätt och Ledberg.
Det blir en nyckelmatch nu, en streckmatch, borta i Blekinge mot Olofström på lördag. Enligt materialaren Jens Johansson väntar en "skokartongshall", trång som Rimforsas gamla Åsundahallen. Det blir att skjuta mycket.
Jag tror att det inte är en nackdel för Fjädern med små ytor. Mindre golvyta att stänga och sedan är det bara att panga på framåt. Att möta Martin Hovlund i en skokartong skulle åtminstone jag huka inför.