Svensson kommer till spel som back och Staaf vaktar målet när Växjö ungdom gästar Solfjäderstaden i division 1-serien. Båda kommer från en fostran i Solfjäderns 1997-lag där grabbarna nu i år fyller 23 år.
– Det har varit väldigt mycket upp och ner. Vi har varit bra mot bättre lag, men också åkt på stora förluster, säger Simon Svensson.
Med åtta matcher kvar av ettans grundserie har Solfjädern nu efter torsdagens derbyförlust mot Ledberg, 5-7 i Linköping, 23 poäng. Fem poäng skiljer upp till kvalplats uppåt. Växjö ungdom har 20 poäng på placeringen bakom Fjädern.
På söndag klockan 17 möts lagen i Motala.
Simon Svensson har bott i Växjö i två och ett halvt år och pluggat sports-management. Han blir klar med studierna i sommar.
– Jag hoppas jobba med det här, men det är mycket ideellt inom idrotten. Svårt att hitta anställning, säger han.
I Solfjädern har han dock redan hittat en fot tillbaka genom att göra en ledarundersökning. Han är hemma ibland.
– Möjligheterna att flytta hem finns ju alltid, säger Simon.
Växjö ungdom, farmarlag till Växjö Vipers i SSL, har kvalat till allsvenskan två år i rad, men har förlorat mot först Lagan och sedan Åstorp. I vinter är det ett föryngrat Växjölag där bara en handfull spelare är kvar sedan i fjol. Simon Svensson och Linus Staaf tillhör de äldre spelarna i laget.
Både Svensson och Staaf har tränat litegrann med SSL-laget, men inga chanser där än. Det är inte riktigt det som varit fokus.
– Det är klart att man har en dröm om att spela SSL, men det har varit mycket plugg, säger Svensson.
– Jag har alltid satsat för att komma så långt som möjligt, men nu är det viktigast att bara ha roligt, säger Staaf.
Målvakten Staaf har gått ett år på polishögskolan i Växjö. Att han söker sig norrut igen redan nu visas av att aspirant-praktiken han ska ut på i oktober-november ska göras i Östergötland. Han har bett om det. Finns alltså vägar hem.
Det var många 1997-lagkamrater på banan när Svensson och Staaf på tv såg Solfjäderns match mot Ledberg på torsdagen.
Hur kommer det sig att så många bra seniorer kom ut från ert pojklag?
– Det var ledarna det hängde på, engagerade och hjälpte alla spelare att nå sin nivå. Sedan var vi bästa vänner och utövade massor av spontanidrott på fritiden. Vi gjorde allt ihop i laget. Man får heller inte glömma föräldragruppen som ställde upp och många var där ofta, menar Linus Staaf.