– Det är en social grej för många, säger ledaren Eva Sundkvist.
Tidigare i år fyllde laget tio år och sedan hösten 2013 har Eva varit ledare för gänget. Därmed firade både hon och Innebandy för alla tio år tillsammans för några veckor sedan. Trots att det stundtals kan vara mycket arbete ser hon ännu inget slut som ledare.
– Det har varit jätteroliga år. De här ungdomarna är så härliga. De är raka, ärliga och lindar inte in saker som många av vi andra gör. Sedan är de allmänt snälla.
– Ungdomarna säger att jag ska vara kvar om tio år och jag tror att jag är det. Det går nog inte sluta med det här men förhoppningsvis kan jag trappa ner lite men det är verkligen jättekul, säger Eva och skrattar lite.
Innebandyn för alla har träningar på måndagar och för vissa av spelarna är det även träning på onsdagar. Sedan är det match en gång i månaden. Och när det är match då kan det bli att alla 45 spelare åker med vilket innebär att man måste hyra en stor buss.
– Sist vi åkte buss då spelades det hög musik, det var som en partybuss, de ville knappt gå av när vi kom hem. De älskar att åka en stor buss, säger hon.
Att laget har många spelare är inte helt smärtfritt i alla lägen. Eva berättar att Innebandy för alla är föreningens dyraste lag. Och att man behöver hitta sponsorer, söka bidrag och fonder som riktar sig till deras typ av verksamhet för att få det att gå runt.
– Vi har inga föräldrar som kan ställa upp och skjutsa, många har inte körkort och kan inte köra bil. Det är ofta som vi behöver en stor buss och det kostar 10 000 kronor varje gång. Det är en kostnad men så viktigt för det här är den största fritidssysselsättningen som finns för personer med funktionsvariationer i kommunen.
Innebandy för alla är ett samarbete mellan föreningen och Motala kommun. Och att det är det sociala som är det viktigaste märks. Utanför entrén till hallen hänger både kompisar till spelarna och spelare i sofforna innan det är dags för träningen. Felix Heurlén, som skadat knät, hoppar in på kryckor och sätter sig på en av bänkarna för att titta på träningen.
– Det är klart att jag är här. Vad ska man annars göra en måndagskväll. Det är synd att man skadat sig för man blir sugen på att spela, säger han.
Spelarna är noga med att stötta varandra. En av spelarna kom lite sent till träningen möttes av en kram från Aline Samuelsson. När Felix Jonsson gjorde mål under träningens match kom det hurrarop från både med- och motståndare.
Viktor Carlström och Åsa Lindgren har varit aktiva i laget sedan starten och tränar varje måndag.
– Jag tycker att det är roligt att passa och att spela matcher. Det är kul att göra annat, säger Åsa, som berättar att hon arbetar med handarbete på den dagliga verksamheten Dagliljan.
– Det är min dröm att spela innebandy. Förut var jag målvakt men det är jag inte längre, det var jobbigt för det blev så varmt i dräkten, säger Viktor.
Båda spelarna var fåordiga under intervjun och svarade kort på frågorna. Att vara med på en intervju mitt under brinnande träning var inte något som de hade en lust med.
– Allting är roligt, det finns inget speciellt som jag tänker på, svarar Viktor på frågan om vad det är som är roligt med sporten, sedan var det in på planen igen.