Det kanske var en liten överdrift, det ni just läste.
Men nästan så i alla fall.
Didrik har hunnit bli 27 år nu. Han gjorde debut i A-laget som 14-åring (!) efter att ha börjat träna med laget ett år innan.
Det är 13 år sen.
I och för sig har han varit borta två säsonger för allsvenskt spel i Åby, men annars har Solfjäderstaden varit hans förening.
På frågan varför det inte blivit spel på ännu högre nivå, eller en tydligare satsning från hans sida, funderar han lite på svaret.
– Jag var och provtränade med Jönköping samma säsong som Martin Hovlund gick dit. Det var han och jag som var där. Jag var också en sväng i Mullsjö och snackade med dem.
Han fortsätter:
– Men i samma veva blev jag axelskadad och var borta totalt två säsonger efter att ha fått vänta länge på operation. Och när jag kom tillbaka därifrån smällde jag av korsbandet så två säsonger till försvann.
Där gick kanske tåget?
– Lite så var det nog. Och nu är man väl för gammal, säger han och ler.
Ska sanningen fram ordentligt så är det också till stor del hans civila jobb som håller honom kvar i Motala. Han arbetar som systemutvecklare vid Impleo i Motala, ett företag med flera elitspelare. Här finns bland annat just Martin Hovlund, samt IFK Motalas back Elias Gillgren och tidigare elitspelaren Jonas Tell.
– Mitt jobb går ut på att utveckla nya datasystem till främst ishockeyn i Sverige. Vi träffar förbundet en gång om året och får deras tankar kring utveckling och så löser vid det.
Att få jobba med sina två stora intressen, datorer och idrott, är en lyckträff.
– Att ha sina hobbys som jobb, det kan inte bli mycket bättre.
Han har under sina säsonger varit med om att både gå upp och åka ur division 1 med klubben. Nu är man på tröskeln till att ta klivet upp igen och striden om den enda platsen för avancemang ser ut att stå mellan två lag, Solfjäderstaden och Rimforsa.
På söndag möts de.
I Motala sporthall.
– Det blir en häftig match att spela. Det är julavslutning för föreningen och det brukar vara väldigt drag på läktarna. Och när matchen betyder extra mycket så kommer det nog några till för att kolla.
Division 2 är, menar han, egentligen en alldeles för låg nivå för klubben.
– Med det lag vi har och sett till föreningens storlek ska vi vara i ettan, minst. Att det inte fungerat riktigt tror jag berott på att det kommit upp för lite spelare underifrån som fyllt på. Nu ser det bättre ut, nu är det bara två spelare som inte har Solfjädern som sin moderklubb. Men samtidigt, skulle vi bomma den här säsongen finns risken att laget splittras och man får börja om igen.