Och för att bli av med den norrländska dialekten.
– Om tre månader tror jag att den kommer vara borta, säger han och skrattar.
Fem år i Norrland har satt sina spår, det är tydligt. Han låter nästan som en infödd, vi hör knappt någon östgötska när han pratar.
– Oskar (Hovlund) har redan varit på mig. Men det blir som så när man bott där uppe så länge. Det tog tre år, sen satte det sig.
Efter tre år på Riksidrottsgymnasiet har han de två senaste spelat i allsvenska Umeå City. Tanken var att få chansen att hoppa in med samarbetsklubben Team Thorengruppen, som spelat i superligan, men möjligheten dök aldrig upp.
– Jag var med på några träningar, men sen blev det inte mer. Och jag fann mig aldrig riktigt tillrätta i vårt lag heller, för man visste aldrig vilka spelare vi hade tillgängliga. Vi kunde ha ett lag på torsdagen, ett på fredagen och ett annat när det var match på lördagen.
När han via sin agent la ut en krok om att han var sugen på att flytta hem igen så nappade Linköping IBK direkt.
– Det small bara till så hade en kontakt tagits. Och eftersom jag haft Astbrant (Johan) som tränare i Östgötalaget innan jag stack, plus att jag spelat ihop med Oskar Hovlund och Felix Lanver tidigare så kändes det helrätt att välja Libk.
Felix har sin innebandyfostran i Solfjäderstaden och har både då och i Umeå mestadels spelat center eller forward. Nu är tanken att han ska skolas om till back.
– Jag är väl kanske rätt tacksam att ha att göra med för jag spelar där tränaren säger att jag ska spela, säger han och ler. Och jag känner att jag kan utvecklas som back, jag trivs med den rollen.
Det första målet, säger han, är att ta en plats i laget och få speltid.
– Det är tuff konkurrens, det ska det vara på den här nivån. Men jag kommer verkligen göra allt för att kunna ta en roll i laget.
Han fortsätter:
– Under första träningen märkte man att det är stor skillnad mot allsvenskan. Allt går lite fortare, eller till och med mycket fortare. Man får mindre tid med bollen, överallt.
Den offensiva delen är hans styrka, säger han.
– Jag gillar sättet som Libk ska spela, med stor aggressivitet och fart. Det passar mig. För egen del handlar det om att våga spela ut, våga tror på sig själv och våga misslyckas nån gång ibland.
– Misstagen straffas betydligt hårdare här, det vet jag, men man får inte sluta våga för det.
Felix har bara gjort någon enstaka träning med laget än så länge då han nyss flyttat hem från Umeå. Under hela sommaren är det kollektiva träningar, frånsett något gympass då och då.
Och någon semester tänker han inte ha.
– Vi får visst ta ut typ 12 dagar ledigt eller vad det är, men jag tänker vara med på varje träning. Jag är här för att utvecklas och bli så bra som möjligt.
Han valde innebandyn innan han skulle söka in till gymnasiet. Innan dess höll han på med flera idrotter, som schack, bordtennis och golf.
– Men innebandyn var alltid roligast. Det andra var kul att hålla på med vid sidan om, men jag kände aldrig att jag ville satsa. Innebandyn har på nåt sätt alltid varit nummer ett.
Han flyttade hemifrån som 15-åring och bosatte sig långt från föräldrar och syskon. Något som präglat honom.
– Man har ju tidigt lärt sig ta ansvar, även om jag tycker att jag var rätt bra på det även innan jag stack.
Men nu är han hemma igen, betydligt närmare släkt och vänner.
– Det var ett innebandymässigt val, men visst är det en bonus att nu ha dem betydligt närmare. Och när flickvännen sa att hon ville flytta med, då blev beslutet enkelt.